Shadow

Chapter 10

Harrys perspektiv

ingen har någonsin saknat en människa så mycket som jag hade saknat henne. om hon bara visste det, det värsta som hänt var att dagen jag stod på flygplatsen, stod hon med tårar och jag bara babbla på med lögn efter lögn i hennes ansikte, jag visste att det skulle vara sista dagen jag fick se henne, om någonsin visste jag dock inte. men under hela min karriär visste jag iallafall.

folk hade misstänkt att vi var tillsammans och gett henne hat för att hon var med mig. de hade jag aldrig kunnat tillåta.

nu när jag är i min nya kropp, mitt nya liv så är mina känslor 100ggr starkare, jag tror att jag har blivit kär i henne, jag älskar henne mer än som en vän.
men begäran efter hennes blod tar kål på mig, aldrig har jag velat ha någons blod så mycket som hennes. de är som att du vill äta chokladen som ligger i dina händer framför dig men du absolut inte får äta den.

men jag har och kommer inte förvänta mig att hon ska känna samma sak tillbaka. men jag har fram tills hennes död på mig. jag kommer göra allt för att få tillbaka henne.

"de tror jag knappast" sa hon irriterat och bestämt och min irritation växte inom mig.

Sagas perspektiv

"du vet ingenting, du anar inte hur jobbigt det var för mig" sa han argt.

"hur tror du de var för mig då? jag förlora min bästa vän, jag klarade inte av att göra någonting längre, jag kunde inte äta eller sova, jag fick åka till psykologen 2ggr i veckan. jag fick tro att du dog jag har mått skit pga att du lämnade mig, du ska inte säga nåt om att de har vart jobbigt för dig"

"HÅLL KÄFTEN" skrek han och tog tag i mig med all sin kraft och kasta in mig i väggen, smärtan var outhärdlig. tårarna rann ner från mina kinder och jag ville bara skrika.

Harry som tidigare haft ett arg ansikte ändrades genast till ett oroligt.
han gick mot mig och jag bara skaka på huvudet.
"k-kom i-nt-t-te när-ra mig-g" stammade jag fram och höll upp handen som en polis att stanna vilket han gjorde.
"Saga, jag, är ledsen" och gick ut ur rummet.
jag ställde mig upp och märkte hur ont det gjorde i ryggen, jag gick ut ur rummet och såg han titta ut genom ett stort fönster som satt i vardagsrummet. han var koncentrerad.
"jag hör att du står där saga, jag är inte dum"
jag stod nu stilla och bara väntade på att han skulle säga nåt mer.
"saga, du vet att jag måste bestraffa dig när du bryter mot min regler" sa han utan att titta på mig eller röra en nerv.
"vika regler?" sa jag och fattade inte vad han mena.
"jo saga" han vände sig om smed sina händer mot varann.
"jag har 5 regler åt dig som du måste lyda annars straffas du.
1. säg aldrig emot mig.
2. gör som jag säger i alla lägen.
3. var aldrig otrogen mot mig."
där stoppade jag honom vilket jag lär ångra.
"vi är inte tillsammans så jag kan vara med vem jag vill" sa jag. Harry tittade upp med ilskna ögon och hans muskler spändes rejält.
"Vad sa jag om att aldrig bryta mot mina regler?" han pekade klart och tydligt mot sovrumsdörren och jag gick lydigt dit. Harry var strax efter mig och de ilskna ögonen var fortfarande framme.
han drog av skärpet som satt runt hans byxor.
"lägg dig ner i sängen, på mage"
sa han och med skräck i mina ögon gjorde jag som han sa.
han satte sig med varsitt ben på varsin sida av min rumpa, han slet sönder min tröja och knäppte upp min bh, beröringen jag fick av honom skickade små stötar inom mig och att ha hans händer på min rygg var magiskt, men inte länge till.
ett smack hördes och jag kände hur jag tappa all luft och hur skärpets slag mot min rygg sved till och hur jag började gråta.
"SÄG ATT JAG ÄR DEN ENDA DU VILL HA" skrek han och slog ännu ett slag. smärtan var hemsk och jag bara skrek och grät samtidigt.
"SÄG DET" skrek han ännu en gång.
"d-du är-r-r d-den än-d-da.." sa jag mellan gråten, ännu ett slag slogs mot min rygg och jag bara skrek.
"HAR-R-RY SLUT-T-TA" skrek jag och tårarna bara öste ner från mina kinder.
"JAG ÄR DEN ÄNDE VADÅ?!" sa hon och ett slag mot min ena axel kom och jag visste inte hur länge till jag orkade dehär.
"ja-g-g v-vil-l-l h-h-a"
han sluta slå mig och jag la mig i fosterställning och grät, smärtan var hemsk och just nu ville jag bara dö, jag ville säga till han vad hans problem var, men jag hade inte lust att bli slagen igen.
"nu vet du hur det går till när man bryter mot mina regler"
han ställde sig vid tröskeln och beskådade mig.
"min fjärde regel är att aldrig röra något här som är mitt och den sista och en av dom viktigaste reglerna"
han satte på sig sitt skärp och när det satt på gick han fram till mig och stirrade mig i ögonen.
"ljug aldrig någonsin för mig"

tadaa 2 kapitel på två dagar, de förtjänar ni haha om de e så att det är något som uppskattar min bok, ni får gärna kommentera de isåfall så jag får veta, tack för att ni läser denna, det betyder verkligen mycket för mig. kom ihåg att rösta, med kärleksfulla kramar Darcy 💗