Shadow

Chapter 9

Sagas Perspektiv

jag låg i min säng och tittade upp i taket, klockan som hängde på väggen tickade annars var det i tyst i rummet. det var mörkt i rummet och fukten utanför fönstret hade sats sig på rutan. allt var så förvirrande, Harry? Vampyr? killen som skapat ett gigantiskt hål inom mig hade kommit tillbaka som ett, monster.
han var tydligen besatt av mitt blod, han ville ha mig. jag visste inte hur jag skulle ha reagerat, borde jag ha kastat mig i hans famn? nej, då kanske han hade bitit mig. men jag ville träffa han igen, jag hade saknat honom. mer än någon annan. men jag ville också veta mer om vampyr-grejen.

jag tittade på klockan, 23:34.
jag hade skola imorgon, skolan jag inte gått på på lång tid. en skola som började 08:00 så jag borde sova. jag lade mig på sidan och blundade och en stund senare kom sömnen över mig.

•

"saga.. saga.. kom till mig, jag vill ha ditt blod, låt mig få suga livet ur dig, jag vill ha dig, här och nu"

Harry kom med blicken fäst på mig och med tunga steg så stod han framför mig, paniken hade kommit över min kropp och svetten rann.
Harry kysste min hals och ner mot mina bröst. men precis innan han kom ner dit tittade han upp på mig.

"du är så vacker Saga" och började knäppa upp knapparna på min tröja medans han pussade min kropp.
"så vacker" upprepade han.

"Harry snälla låt bli" sa jag och kände hur tårarna var nära att komma.

"jag vill ha dig Saga, jag vill se dig" sa han och fortsatte att knäppa upp knapparna på min tröja, när alla var uppknäppta kastade han av mig min tröja, hans ögon blev större när han tittade på min byst. jag svalde hårt och han tittade upp mot mig med ett litet flin.

"låt mig bita dig, så blir du som jag"

han öppnade sin käke och kastade sig på mig och..

piiiip piiiip piiiip.

jag kastade upp mig ur sägen, med snabba andningar höll jag om mig själv hårt. det var bara en dröm, jag lever fortfarande, det var bara en dröm.
jag tittade mig själv i spegeln, och såg en trött och utmattat kvinna.
jag gick mot badrummet och hoppade in i duschen. varmvattnet rann över min kallsvettiga kropp och jag började fundera på Harry igen, undra om jag kommer träffa han snart igen? kommer han att jaga mig då? så många frågor men så få svar, helt plötsligt började kallvattnet komma över mig och jag fick snabbt ta schampoo och balsam för att inte bli allt för kall.

när jag hade klätt på mig gick jag ner till köket för att ta te, de sades att de var lättare att bli mager då, men såklart funka det inte på mig.

mina föräldrar satt vi bordet och åt sin frukost och läste tidningen.

"godmorgon" sa jag och båda tittade upp med stora och häpnade ansiktsuttryck.

"ska du gå till skolan idag?" sa min mamma och jag bara nickade.

"jaha." sa hon fortfarande förvånat.

jag hällde mitt te i koppen och började dricka upp allt på nästan en gång.
jag gick upp till badrummet igen och borstade tänder och hår, smink var inget jag orkade med, det ser ändå bara misslyckat ut efteråt.

jag gick ner till mina skor och satte på mig mina slitna converse och tog på mig jackan och väskan och mobilen låg i bakfickan.

"ska vi inte skjutsa dig till skolan?" sa min mamma som hade kommit ut i hallen.

"nej det behövs inte" sa jag även fast jag hade känt mig mer säker om mamma skjutsat mig.

"säker?"
"absolut." bra jobbat Saga, nu kommer du få ta bussen hälften av dina mobbare sitter på.

"okej, vi ses vid 7" sa mamma och kramade mig.
"hejdå" sa jag och gick ut utanför dörren.

jag gick mot busshållplatsen som var ungefär 200meter från vårt hus, det var molnigt ute idag men inge regn som det oftast brukade va.
bussen skulle komma om 7 minuter så jag satte mig på bänken och väntade.

efter nån minut så ser jag en rullande bil åka på vägen framför mig, den är svart och åker läskigt långsamt.
när bilen är framför mig så åker den tonade rutan ner och i förarsätet sitter, Harry.

"sätt dig i bilen" sa han högt och tydligt.

"nej jag är upptagen, jag ska till skolan" sa jag och och kände mig lite rädd.

"jag sa sätt dig i bilen" och mer irriterat den här gången.

jag gick lydigt mot förarsätet och satte mig ner och tog på mig bältet och snabbt körde han iväg.

"du trivs ändå inte i skolan så varför åka dit?" sa han och det var nog mer som en fråga än en påstående.

när jag tänkte efter så undrade jag det också, och sendan kom jag på att jag vill ha bra betyg och kunna få jobb och bra framtid.

"jag vill kunna få höga betyg och jobb, en bra framtid"

han mumlade något som jag inte riktigt hörde, jag tittade ut genom fönstret, det hade börja regna igen. jag titta tillbaka mot Harry, han utstrålade skönhet och bara av att titta på han fick mig att smälta, vänta va?
han lockiga hår var fixat bakåt så de inte störde han i pannan.
hans käkben var otroligt tydliga och hans ansikte var fokuserat men ändå lugnt och, lite roat.

"vart är vi påväg?"
"mitt place" sa han kort.
jag nickade förstående och resten av bilresan var tyst, jag såg att han ville säga något men han ångrade sig alltid.
motorn stängdes av och framför oss var det en brunträstuga med svart kakel på.

"har du två hus?" sa jag och tittade frågande på Harry.
"här är jag när jag vill vara för mig själv" sa han och hoppade ur bilen och snabbt som vinden kom till min sida och öppnade dörren åt mig och jag tackade honom och han tog min hand och gick mot stugan.
när vi kommit in så var det ett litet men mysigt ställe, det första man gjorde när man kom in var att hamna i köket, köket satt ihop med vardagsrummet och en dörr som ledde till badrum och sovrum, det var ett gulligt ställe.

han tog min hand igen efter att vi tagit av oss skorna och ledde mig till sovrummet. han satte sig på sängen och nickade åt mig att sätta mig där också, vilket jag gjorde.

rummet hade en dubbelsäng och en garderob mittemot, väggarna var tjocka bruna stockar och bredvid sängen stod det en hög lampa. han drog handen igenom sitt hår och titta sedan mot mig. han lutade sig mot vägen och sa.

"vad drömde du om inatt?"
jag kände hur oroligheten växte i mig ännu en gång.
"kan du läsa mina tankar?"
"nej sweetheart, allas utom dina"
"vad menar du?"
"jag kan läsa varenda människas tanke och får reda på allt, jag vet vart folk ska, vem dom älskar, vad dom fruktar. men när det gäller dig, ser jag ingenting, jag vet inte om du är rädd, vad du känner, om du saknar något, ingenting."
"kan alla vampyrer det?" sa jag.
"nej, bara det som har fått vart med om något hemskt, en olycka, någon slags sorg något hemskt"
"att du blev mördad?"
"ja, men av en slags sorg också"
sa han och kliade sig på sitt skäggstubb.
"vadå?" undrade jag och han tittade upp från sina händer och in i mina ögon.
"jag förlorade dig"

applåder till mig har inte uppdaterat på 2 månader och nu kom nästa kapitel, haha nej men så jävla dålig på detta, hoppas ni njöt av kapitlet eller vad man nu säger, ska verkligen försöka uppdatera snart, med varma kramar Darcy ❤️