The last of you

Hemligheter

- Ehm, så. Hur kommer det sig att du körde här då? Om du ändå Inte bor här?
Jag kollar på honom, och han på vägen. Så som det har varit hela resan är så länge.
- Jag lämnade av en bekant, bara.

Det är inte så att David är så pratglad. Han svara på mina frågor inget mer. Jag däremot, som är van att behöva prata med folk, bluddrar på om oviktiga saker.
Efter en stund tystnar jag, när det blir privat, vill inte avslöja för mycket.
- Nej, sluta inte.
Han kollar på mig, han kollar på mig. Han kollar på mig med sina mörka mörka ögon. Nästa sekund vänder han tillbaka huvudet och kollar på vägen.
- Va?
- Sluta inte prata, din röst. Den är vacker.
- Vad ska jag säga då?
Jag börjar bli mer och mer förvirrad över denna person.
- Vad heter du?

Varje gång någon frågar det, slår mitt hjärta ett extra slag. Jag kommer nog aldrig vänja mig vid att det är en normal fråga. Folk vill veta vad man heter, det är normalt. Fullständigt normalt.

- Jag sa ju det! Ellen. Skrattar jag fram lite nervöst.
- Men ditt riktiga namn

Jag känner hur jag blir röd i hela ansiktet. Mitt riktiga namn. Jag skäms över mitt namn. Mitt riktiga namn.
Hur kan han ens veta? Ingen får någonsin veta. Det är en hemlighet gömd långt långt inne.
När jag inte svarar säger fortsätter han

- Elnora Dorothy