The last of you

Giftet

Skamsen tittar jag ut genom fönstret.

Ser världen swisha förbi.

Vad var det som hände?

Jag var ju så säker på att jag var vilse, och allting kändes så hotfullt, sen kom David och allting var bara borta? Jag förstår inte

- Kan du snälla bara skjutsa mig hem? Snälla, ber jag David

Utan ett ord fortsätter han bara att köra, och jag känner mig helt slut. Orkar knappt inte sitta upp. Jag kollar på alla träden, med de fina löven. Jag kollar på de fina små husen, så färglada och allt. Jag kollar på de höga husen som plötsligt blev gråa. Jag kollar upp i taket, mitt fina vita tak.

- Ska du betala för oss alla tre? Vart fick du pengar ifrån? Frågar jag överraskat, så snällt av henne.

- Äsch, det är lugnt. Vi bjuder ju varandra. Jag blir glad. Hon brukar aldrig bjuda någon, lite snål är hon kanske. Det måste betyda att vi verkligen är vänner nu.

- Jag kan betala maten sen, jag tror att jag har pengar... Jag tar upp min plånbok men, alla pengar är borta. Jag kollar förskräckt på henne, hon kollar ner i marken. Nej.

- Har du stulit mina pengar?! skriker jag och kastar mig på henne samtidigt som jag börjar slå och hon slår tillbaka. Hon är mycket starkare än jag, bättre på att slåss, hon växte upp på landet. Mycket snart försöker jag bara skydda mig själv, försöker genomlida smärtan, men jävla tårar sluta rinna.

- Jag hatar dig din helvetes rika fitta! Jag hatar dig jag hatar dig jag hatar dig!! skriker hon medans hon måttar nya slag mot mig, om och om igen.

Hjälp

Någon drar bort henne från mig, men jag ligger kvar. Jag ligger kvar på golvet och gråter. Inte på grund av smärtan från alla slag, nej. För att jag har förlorat den enda vän jag egentligen hade.

Man kan inte lita på folk.

Jag vaknar, samma dröm. Jag kan inte komma undan den. Hur mycket jag än försöker glömma, så vägrar den försvinna.

- Åh, du är vaken nu.

Jag gnuggar mig i ögonen och inser att David sitter på min sängkant.

- Vad...

Jag kommer inte ihåg, um... Vad hände igår? Vad gör jag ens är? Var inte vi? Typ påväg någonstans? Herregud, maten den kommer ju vara helt förstörd nu ju!

- Du somnade. Igår. I min bil. Jag lämnade maten hos han den där otacksamma och ställde in din mat i kylen.
- oj... Tack så mycket...
- Du är sjuk, stanna kvar i sängen så kommer jag och tittar till dig lite senare i eftermiddag. Jag måste göra lite saker

Sen går David.

Sjuk

När skulle jag ens blivit sjuk? Jag känner mig inte sjuk. Vem bryr sig? Jag måste upp till ikväll, kan inte förlora en till natt. Kommer inte kunna betala hyran annars.
Så jag ställer mig upp, övertygad om att jag inte är sjuk. Trippar lite in mot köket, men jag är snurrig. Världen verkar aldrig stanna, vägrar vara still under mina fötter. Köket gungar framför ögonen på mig. Jag kan inte stå upp. Måste... Sitta... Men jag hinner inte sätta mig innan golvet dunsar i mitt huvud och jag ser golvet. Alltid blir suddigt och kroppen slapp. Kan inte röra mig, måste... Men mina ögonlock stängs och sinnet förlorar medvetandet.