The last of you

Stalker

Jag ber David att släppa av mig några kvarter hemifrån, för säkerhets skull. Så att han inte söker upp mig som andra pervers har gjort...
- men vi är ju inte framme, säger David.
Va.
Hur kan han veta.
Varför vet han dessa saker om mig.
Först det med mitt namn och sen vart jag bor?
Borde jag bli rädd?
Istället för att säga något sitter jag tyst, tills han stannar utanför min trappuppgång. Förbluffad och lite skrämd kliver jag ur bilen och stänger dörren. Han kör inte iväg förrän jag gått in i hyreshuset och försvunnit uppför trapporna. Då hör jag honom köra iväg.
David, min personliga chaufför, min personliga räddare, min personliga stalker.
Jag undrar vad han mer vet om mig?

Jag sover dåligt den natten. Tänk om han bevakar mig på något sätt? Satt upp kameror i min lägenhet? Spionerar på mig? Jag drar täcket över huvudet men kan inte undkomma känslan att jag är iakttagen, för säkerhets skull kliver jag upp, dubbelcheckar att alla 3 fönstren i min lägenhet är ordentligt stängda och jag kollar så att dörren är ordentligt låst.
Förr i tiden låste jag aldrig, för det finns inget värdefullt i min lilla lägenhet. Ett litet kök, ett rum där jag har sängen och en toalett. Väggarna är vita, ingenting hänger på dem. Sängen som är placerad i rummet med våld är obäddad och lämnar endast utrymmer för en stol med en gigantisk hög med kläder på. Köket ser ut som om ingen varit där någonsin. Inte disk någonstans, inte en matfläck så långt ögat kan se. Jag får varken plats med andra saker eller har råd. Jag har ingen tv, ingen dator, inte ens radio. Det enda elektroniska jag äger är min mobil. Det är allt jag behöver. Badrummet är placerat precis bredvid dörren, där inne finns inget fönster utan bara en toalett, en minidusch och en dammig spegel ovanför ett litet handfat fullt med prylar som jag egentligen inte skulle behöva. Plattång,, hårfön, smink i alla nyanser, läppstift som matchar alla mina underkläder, hårborste, hudkrämer, rengöring, tamponger, bindor, rakhyvlar, p-piller, tandborste och tandkräm och så vidare.

Nudlar, nudlar, lite mer nudlar och en påse wokgrönsaker. Veckans lunch.

Fryst pizza, tacos tillbehör, pommes, nuggets, färdiglagad lasagne, makaroner, korv, köttbullar, 1 påse potatis, bröd, smör, skinka, apelsin juice, yoghurt, K-special, 3 flaskor Coca Cola, 3 påsar chips, 2 chokladkakor, 1 påse godis, 1 paket glass och 4 paket cigaretter. Adams veckans lunch.

Det var Adam som hjälpte mig med mitt ID, att hyra lägenheten. Han lärde mig betala räkningar och hur man ska hantera banken och pengar. Nu hjälper jag honom att handla mat, han lämnar aldrig, aldrig, sin lägenhet. Ibland får jag stanna kvar lite hos honom och spela tv-spel men jag förlorar alltid och vi båda är för osociala för att jag ska orka stanna.

" behöver du hjälp att bära? "
Jag flyger nästan till månen när David från ingenstans tar två av mina tre matkassar och hjälper mig bära, men inte hem till mig. Nej. Till sin bil.
" vart fan kom du ifrån? Har du väntat på mig? " jag måste småspringer för att komma ikapp honom
" det är möjligt " han får upp en bilnyckeln och jag hör 'klick-klick' innan Adams matkassar lastas in i hans svarta bil. Den är mycket tjusig men mina kunskaper om bilar räcker inte långt.
" va? Vad menar du 'det är möjligt'? Följer du efter mig? "