Kapitel 8

447 19 4
                                    

Billys och min relation var inte svår, när vi ville något hörde vi av oss. Vi var inte inte som tjejer, och uppdaterade varandra om varenda liten sak som hände. Det fyllde livet med överraskningar ibland. Titanium var inte en bar, och inte en nattklubb. Det var en perfekt blandning. Den var huvudsakligen uppdelad i två rum. Ett rum som var själva nattklubben, där väggarna var svarta och blanka, så att ljus och rörelser reflekterades. De hade ett DJ bås där Billy hade av någon anledning hamnat ett fåtal gånger.  Det andra rummet var mindre och väggarna var av samma material. Detta rum hade en bar och en hel del bord och stolar att slå sig ner i. De två rummen låg innanför varsin dör i korridor. I korridoren fanns även toaletter och dörren ut mot gatan. Kön som bildades varje kväll var lång, och det var svårt att komma in om man inte kände någon, vilket jag gjorde.

Det började bli höst, och det märktes. Det var kallt att stå utanför och vänta på Billy. Men inte lång tid hann gå innan han kom, och jag förstod helt plötsligt varför det tog lite tid. Med sig hade han en tjej med axellångt kolsvart hår och på sig hade hon en tajt mörkblå klänning. Jag lyckades sluta titta på henne och mina ögon slog över till Billy precis när de kom fram till mig. Det är ganska mörkt ute så troligtvis såg de inte mitt stirrande, tack och lov.

"Hallå!" Ropade Billy, trots att sträckan mellan oss absolut inte krävde den ljudnivån. 

"Tjenare!" Svarade jag, med samma dryga volym som han använt, och både han och tjejen skrattade lite.

"Jag vet inte hur det är med er, men jag fryser, så kan vi inte bara gå in?" Sa tjejen som jag ännu inte hade ett namn på, men jag tyckte jag kände igen henne, speciellt hennes röst. Jag kanske har råkat på henne förut, om du förstår vad jag menar... Jag flinade åt mig själv och lät Billy ta täten in i 'klubben' , och efter en kort överläggning bestämde vi oss för att börja i baren. Efter att vi fått det vi beställt satt vi oss vid ett av alla borden och började dricka. Jag var den första som bröt tystnaden, i början drack vi våra shots i pinsam tystnad, men efter ett tag kom bara orden rinnandes.

"Så, hur träffades ni då?" Jag gestikulerade för att Billy och tjejen skulle förstå att jag pratade om dem. Vanligtvis visste jag bättre än att ställa sådana frågor, men jag hade blivit galen om det hade varit tyst en sekund till. Denna gång var det tjejen som pratade, och hon verkade inte riktigt lika påverkad av alkoholen som jag och Billy. 

"Du förstår, det är inte en sådan intressant historia, men i stora drag, så stod vi i en väldigt lång kö bredvid varandra, och han slutade aldrig att klaga" Hon skrattade och tittade på Billy, jag skrattade också lite, det lät som Billy.

"Hur länge sen var det?" Det kan inte ha varit så superlänge sedan, eftersom de inte kände varandra innan jag åkte till U.S.A. Tror jag?

"Ungefär en månad sedan, skulle jag gissa på?"  Billy svarade den här gången, och tittade på tjejen, som för bekräftelse, och hon nickade. Efter några långa sekunder av tystnad föreslog jag att vi skulle dansa, de andra instämde och vi svepte resten av våra drickor och gick mot klubbdelen, lite vingligt alla tre, måste jag nog erkänna. Ljusen svepte över den packade lokalen och musiken var väldigt hög. Billy och tjejen, som jag ännu inte visste namnet på insåg jag, började dansa på en gång, och jag följde deras exempel. Den efterföljande timmen var lite oklar, men jag tror vi dansade mest, och blev splittrade. Jag såg Billy stå och hångla med någon i hörnet, någon som inte var tjejen han hade tagit med sig hit. Det var lite udda, det var inte direkt så han brukade bete sig, och jag kollade runt efter tjejen, men kunde inte se henne, antingen hade hon dragit, eller tagit bakvägen ut för att få luft, det fanns nämligen en sådan, men då kom man ut i en relativt trång återvändsgränd, vilket fick fungera när det blev för kvavt inomhus. Jag gick ut för att se om hon var där, och för att få en paus från det höga ljudet. Hon stod där, vänd bort från mig, och jag gick fram till henne för att be om ursäkt för Billys beteende. 

"Du?" Började jag med, och hon vände sig om, inte gråtandes iallafall, vilket var ganska skönt.

"Jag vet inte vad som flygit i Billy, han brukar inte.." Jag blev avbruten av hennes skratt, det ekade nästan mot de kala stenväggarna.

"Jag vet hur han brukar vara, och jag ska kanske informera om att jag inte är hans dejt om du tror det!"  fick hon ur sig mellan skratten. Jag kände mig lite idiotisk, men valde att ignorera det, jag kände inget spår av alkoholen, den var som bortblåst när hon fortsatte.

"Vi är inte romantiskt involverade, ska du veta. jag har faktiskt varit hans wingman, eller ska jag säga wingwoman? Ett stort antal gånger" Hon fortsatte skratta, men det dog ner när hon såg att jag inte skrattade. Vi var tysta en stund, och luften kändes laddad på något sätt, som om någon hastig rörelse skulle rubba den sköra balansen.

"Du vill alltså att jag ska veta att du inte är 'romantiskt involverad' med Billy, får man fråga varför det är så viktigt för dig?" Viskade jag i ett försök att flörta, men hon log så det funkade ju relativt bra ändå.

"Nej, det tror jag faktiskt inte du får" Svarade hon retsamt, det märktes att hon hängde med Billy, hans sätt att prata var tydligen smittsamt. Jag hade inte märkt hur nära vi stod förrns nu, och bestämde mig för att minska mellanrummet drastiskt och försöka mig på en kyss, det var något speciellt med henne. Men hon såg vad jag tänkte göra och drog sig tillbaka flinandes, och började gå in igen, men efter något steg stannade hon och såg tillbaka.

"Lite mer än så måste du ändå försöka" Fortsatte hon, och flinet försvann inte från hennes läppar, men det var en helt annan sorts flin än det Chloe så ofta bar. 

"Säg till Billy jag gått, så han inte oroar sig"  Hon hade vänt sig om i dörröppningen och inväntande något som tydde på att jag hört henne.

"Men jag vet ju inte ens vad du heter?" Var det enda jag kunde få ur mig, det var det jag gått och stört mig på hela kvällen, men jag hade aldrig fått tillfälle att fråga.

Hon sa sitt  namn med stolthet innan hon försvann in i folkmassan igen, och hennes amerikanska accent hördes klart och tydligt för första gången under kvällen.

"Bree"

Nästa kapitel kommer troligtvis vara från Brees P.O.V (Synvinkel) så bara en liten heads up(Så länge jag inte får en bättre idé) <3<3

FlygplanslägeWhere stories live. Discover now