Flygplansläge

Kapitel 4

 'Yes okej, nu gör vi det här' Tänkte jag medan jag börja gå mot Chloe, jag var inte nervös, och jag tänkte inte ändra mig. Jag behövde bara lista ut det bästa sättet att gå till väga på, vilket jag borde ha tänkt på innan. Shit. Chloe jobbade med att kolla upp källor och sånt. Ganska tråkigt enligt mig. Men i detta fall var det bra, problemet var bara att vi hade råkat, ja du vet, haft sex. Mer en ett par gånger. Vilket försvårade uppdraget, med tanke på att det var ett tag sedan. Men jaja.

Hon stog och pratade med någon, och vände sig om, troligtvis för att kolla mot den enorma klockan som satt över dörren. Vi fick ögonkontakt och hon log. Inte det trevliga leendet man reserverar för bekanta, utan den sorten man bara tar fram för att visa motståndaren när man vunnit. Jag är osäker på om denna Bree är värd det här, men ingen återvändå nu. Tjejen hon stog och pratade med slutade prata när Chloe inte vände sig tillbaka mot henne. Tjejen följde hennes blick till mig och kollade mellan oss ett par gånger, sa sedan något hastigt och Chloe nickade, och då gick hon iväg.

Jag ställde mig framför henne och väntade på att hon skulle säga något, men det gjorde hon inte. Efter att vi stått där ett kort tag, öppnade jag munnen för att prata.

"Chloe" Hon svarade inte, så jag fortsatte, utan att bryta ögonkontakten.

"Jag behöver din hjälp med en sak" Återigen svarade hon inte, utan höjde bara ena ögonbrynet. Hon log fortfarande sådär.

"Jag behöver att du letar på någon"

"Vem?" För första gången under det här samtalet pratade hon.

"Ingen särskild" Jag hade ingen lust att gå in i detalj om vem Bree var. Det kändes ganska fånigt.

"Lite mer än så måste du ge mig"  Såklart, jag är väll inte pantad heller.

"Hon heter Bree McCall, hoppade av collage, hon är från U.S.A. Hon åkte till London samma dag som jag kom till USA när jag var där senast" Hon höjde åter igen på ögonbrynet. Hon krävde en förklaring, det såg jag på henne.

"Vi pratade en stund på flygplatsen och hon tappade en sak jag tror hon skulle vilja ha tillbaka"  Sa jag snabbt, det var ju inte en lögn, jag hade bara modifierat sanningen lite.

"Okej" Hon såg forfarande skeptisk ut, men till min lättnad forsatte hon.

"Jag ska se vad jag kan göra" Jag nickade och gick därifrån. Jag stannade upp och vände mig om och där stog hon kvar. Jag såg på henne en stund och bedömde situationen, och innan jag visste ordet av hade jag sagt:

"Är du upptagen ikväll?" Hennes leende blev bredare.

"Nu är jag det, Kensingtons bar, klockan 9. Var inte sen" Efter att Chloe sagt de orden svassade hon iväg mot tjejen från tidigare, som nu stog och glodde på oss bortifrån kopiatorn.

 Jag gick tillbaka till mitt kontor, och nu var det jag som log självbelåtet. Jag vann. Hon vet bara inte om det än. Kontoret var stort och inglasat. Trots storleken innehöll det inte så mycket, ett skrivbord, ett par stolar, en soffa, en extremt stor anteckningstavla, en bokhylla och ibland, mig. Jag var nästan färdig med artikeln om modeveckan och skulle snart skicka över den till Amber, som är chefredaktör. Men det fick vänta till imorgon, för nu skulle jag hem och göra mig i ordning för kvällens träff med Chloe. Jag vet inte riktigt vad som kommer hända, men intressant kommer det i alla fall bli. Och det var dags att koppla på charmen.