LÅT MIG inte GÅ

kapitel 6

Jag fick lära mig några nya namn på idrotts lektionen.
Felix - brunett och verkar ganska smart.
Linus - brunett och typisk fotbollskille.
Johan - blond också typisk fotbollskille.
Maria - blond och en av dem högljuddaste tjejerna.
Det var flera andra som presenterade sig också men det är bara dem här jag kommer ihåg nu.
Enligt Sofia är det halvklass nu - svenska/NO. Och jag måste gå upp till expeditionen och fråga om jag ska vara med grupp 1 eller grupp 2.

Medan de andra går till sin lektion går jag upp till expeditionen som ligger på tredje våningen. På vägen dit så ser jag en kille som jag känner igen så mycket. Hur? Jag känner väl ingen här ifrån? Han har bruna ögon och brunt hår och det är något med honom som är så himla bekant. Jag stannar honom.
"Hej" säger jag och granskar honom. Och han ler som om han vet man jag är. "Jag känner igen dig, känner jag dig?" Undrar jag och han skrattar lite. "Enligt dig så kände inte jag dig" säger han och då slår det mig. Det var han som hjälpte mig att hitta hem efter jag hade sprungit en gång  för någon vecka sen.
"Juste" säger jag och ler svagt. Jag tvekar på vad jag ska säga härnäst och bestämmer mig för att säga hejdå. "Men jag måste gå-" han avbryter mig.
"Gå du här?" Undrar han. "Jag har aldrig sett dig förut"
"Jag är ny" säger jag med ett påklistrat leende. Men av någon anledning tycker jag om att prata med honom.
"Ah, det förklarar saken." Säger han och ser på mig med sina varma bruna ögon. "Går du nian?" undrar han och mitt leende blir plötsligt riktigt och jag nickar. "Vad heter du förresten?"
"Alisha" svarar jag. "Du?"
"Eric" han ler mot mig. Det är tyst några sekunder, men det är ingen obehaglig tystnad, utan bara... En lugn tystnad. Men ändå så bryter jag den.
"Jag måste gå och kolla en sak vid expeditionen." Säger jag och han nickar.
"Jag är redan sen till min lektion så jag borde nog också gå. Men vi ses, Alisha." Säger han innan vi båda går.

Jag går med snabba steg mot expeditionen. Jag stannar utanför en ljusfärgad trädörr där en metallskylt är fast skruvad. EXPEDITION, är inristad på den blanka ytan och jag trycker försiktigt ner handtaget. Det är som en liten korridor. Flera dörrar sitter på andra väggen, både av glas och av trä. Jag går in i den lilla korridoren och stänger dörren bakom mig. Några av dörrarna är öppna och ännu mer skyltar sitter på väggarna, vid dörrarna där namn är inristade. Jag går fram till en glasdörr som är öppen och tittar in. En kvinna sitter vid en dator och hennes fingrar flyger lätt över tangentbordet. Hon har kort blont hår och är runt 40 år. 

"Ursäkta?"säger jag och hennes fingrar stannar upp och hon vänder sin blick mot mig.

"Ja?" hennes röst är ljus och låter tillgjord på något sätt.
"Jag är ny elev, jag har börjat i 9B, vi har halvklass nu, NO och svenska men jag vet inte vilken grupp jag ska vara i. De sa att jag skulle gå upp hit och kolla med någon på expeditionen?" jag låter den sista meningen låta som en fråga eftersom jag själv inte har någon aning. Men kvinnan nickar och ler mot mig. 
"Välkommen till skolan." säger hon och jag ler ett trevligt leende som att säga 'tack'."Kom in så ska vi kolla vilken grupp du är i." jag nickar och går in i kontoret och hon vänder sig till datorn. "Ali-Alis-Alisha?" undrar hon och ser på mig och jag nickar för att visa 'Ja, jag heter Alisha och ja, du uttalade rätt, mer eller mindre'. Hon vänder sig mot datorn igen och jag ser hur hon scrollar igenom en lista. "Okej..." börjar hon och läser något på datorn. "Du ska vara i grupp... I grupp 2." hon släpper inte blicken från datorn utan fortsätter prata. "De har NO i sal 43, fjärde våningen." 

"Tack så mycket. Hejdå." säger jag kort och skyndar mig ut ur hennes kontor och expeditionen.
    Jag går upp en trappa och ser att en av de första klassrummen i korridoren är märka med nummer 43. Jag suckar, nu kommer jag antagligen behöva presentera mig igen. 

Jag knackar på dörren och väntar en liten stund innan jag hörs ett klick och dörren öppnas. I dörröppningen står ett bekant ansikte. Han ser ändå ganska bra ut, med hans bruna ögon. 
Jag skakar direkt av mig tankarna och ett leende sprider sig över hans läppar.

"Följer du efter mig?" säger Eric med en retsam ton och jag ler snabbt.
"Nej, jag går i 9b, och ska ha NO med en annan klass." säger jag och han skrattar lätt.
"9C, va kul, då kommer vi vara i samma NO-klass." säger han och ställer sig åt sidan så att jag kan komma in. Till min förvåning är det bara några få blickar som vänder sig åt mitt håll. Alla sitter i fyra grupper och sträcker sig över ett bord. Plötsligt lägger jag märke till att alla bär labbrockar. Alla pratar högt och flera konversationer pågår, några skriker, några skrattar.
"Clas" säger Eric och en vuxen vänder sig mot oss, läraren antar jag. 
"Hej." säger han och börjar gå till oss. "Får man fråga vem du är?" 
"Alisha, ny elev i 9B." svarar jag.

"Är det någon speciell regel att nya elever får vara sena till sina lektioner?" undrar han och hans fråga förvånar mig. 
"Va?" stammar jag. "Nej, jag var på expeditionen och kollade i vilken grupp jag skulle vara i." säger jag och drar ihop ögonbrynen.  Han svarar inte utan fortsätter se på mig som om han väntar på att jag ska säga något. Jag ser på Eric som att be om hjälp.
"Jag ber om ursäkt att jag är sen." viskar Eric och då fattar jag. Jag vänder mig mot Clas.

"Jag ber om ursäkt att jag är sen." säger jag och han ler svagt. "Det ska inte hända igen?" 
"Var det en fråga?" frågar Clas och jag skakar på huvudet.

"Nej, det va det inte." säger jag, mer självsäkert nu.
"Bra." svarar han kort. "Vilken grupp ska du vara i då?" säger han men jag antar att det är mest för sig själv. Han ser ut i klassrummet.
"Vi är bara tre i vår grupp. Det är jag, Anna och Tom." säger Eric och Clas nickar. 
"Bra, Alice du får vara i Erics grupp. Vi ska börja med genetik, har du gjort det förut?" 
"Alisha" rättar jag men hans blickar tyder på att han inte bryr sig vad jag heter. "Och ja, i min förra skola hann vi bara börja lite på det." svarar jag och han nickar. 
"Vi ska ta fram DNA:t ur en kiwi. Eric du får förklara vad ni ska göra och så vidare." Clas vänder ryggen mot oss och sätter sig vid ett bord vid tavlan och börjar skriva något.
"Ta inte illa upp." säger Eric med ett leende. "Han är så mot alla, eller förutom de som har A i NO." Eric börjar gå mot mitten av klassrummet mot en kille och en tjej, Tom och Anna antar jag. 
"Alisha är ny, hon går i B. Hon ska vara med i vår grupp." säger Eric och Anna och Tom nickar.

"Jag heter Anna." säger tjejen och ler ett charmigt leende. Hon har mörk blont hår och mörkblåa ögon. Hon är väldigt söt.
"Hej." svarar jag kort och tvingar mig själv att le.
"Tom" säger killen kort och ler mot mig med sina ljus blå ögon, det är fint med hans mörka hår. Flera tjejer skulle säga att han var snygg. 

De börjar genast förklara vad man ska göra. Blanda olika ämnen i ett glas tillsammans med innehållet av en kiwi, och vid den stunden slutade jag lyssna och blev uppslukad av mina egna tankar. Mina egna tankar om skolan och längtan att få komma bort från skolan, nej inte skolan. Alla människor. 

Resten av skoldagen gick långsamt fram men var äntligen slut och jag skyndade mig hem, utan Sofia. Jag skulle gått med henne men hon såg upptagen ut av hennes kompisar och jag ville inte störa. 

Efter ett tag kommer jag hem, det tog längre tid att gå hem än att gå till skolan. Det kan ha något att göra med att jag tappade bort mig och fick fråga om vägbeskrivning. När jag kommer in i huset och klär av mig ser jag att jag har fått ett sms från Sofia s där hon undrar var jag är och om jag är okej. Jag skickar ett sms tillbaka där jag skriver att jag är hemma, varm och trygg. Det är bara jag som är hemma vilket får mig att känna mig obekväm. Även om jag har varit här ett tag så känns det fortfarande som om jag bara är här som en gäst och inte ska röra något. 

Jag styr mina steg mot källaren och lägger mig på sängen och ser på fotot av Clara som står på nattduksbordet. Hennes fina leende. Jag sätter på mig ett par hörlurar och börjar lyssna på musik. Musiken fyller min kropp och tar mig någon annanstans. Jag önskar att det hände något i mitt liv men fram till gymnasiet så kommer väl vartenda dag se ut så här. 

*****************
Jag vet jag vet, tråkigt kapitel. Men håll ut! :)