LÅT MIG inte GÅ

Kaptel 1

Jag vaknar av att jag känner att bilen har stannat. Jag öppnar sakta ögonen och blir plötsligt medveten om det kalla bil glaset mot min kind. Jag separerar sakta kinden från glaset och tittar ut genom fönstret på det nya huset. Det är en tvåvåningsvilla. Mörkblått med vita knutar. Mysigt.

Det är mörkt ute och snö faller ner som  vita bomulls tussar från himlen. Dörren till förarsätet öppnas och den kalla luftet stormar in och försöker ta kol på varje varm luft som lever inuti bilen. Håren på armarna reser sig och Jacob knackar på glassrutan. Jag öppnar dörren och får på direkten en snö flinga på min kind som förvandlas sedan till kallt vatten. Jag tar min jacka som ligger i baksätet och sätter på mig den.

Det är i början av Januari och fem dagar kvar innan jag börjar i min nya skola som ligger 10 minuter från mitt nya hem enligt min nya familj. Alltså har jag fått 5 fem dagar att "lära känna" familjen. Men jag kommer veta exakt vilken sort det är så fort jag ser dem, precis som jag gör med alla. Jag är väldigt tyst av mig men är väldigt bra på att läsa av människor. Men nu ska ni inte få intrycket av att jag är tyst för att jag är blyg, för jag är inte ett dugg blyg. Anledningen till att jag sällan öppnar munnen är för att så fort jag gör det så blir det oftast fel och folk blir sura på mig. Jag brukar säga allt vad jag tänker, även om der inte är den snällaste kommentaren. Så jag unviker helst den situationen där dem blir sura på mig.

Jacob har börjat gå fram mot huset och ställer sig utanför dörren. Han tittar på mig och visar gest åt mig att komma. Jag suckar och följer efter honom. Jag har bara en liten väska, resten av mina få grejer är på mitt nya rum och jag kommer få pengar varje månad av Jacob för att köpa fler kläder om jag vill eller bara allmänt ha pengar om jag vill "hitta på något" med mina nya "kompisar". Jag får 800 kronor varje månad men sparar alltid minst 400 varje månad. Just nu har jag 8000 kr i par konto. Det är pengarna som går till min egna bostad när jag blir myndig så att jag slipper hoppa från familj till familj. Som tur har jag bara 3 år kvar tills jag fyller 18. I år, i oktober, 31 oktober, fyller jag 16. Och som ni kanske har listat ut så ska jag börja på vår terminen i nian och ja, jag vet. Jag fyller år på Halloween.

Jag kommer fram till Jacob och han ler svagt mot mig och hans skratt rynkor blir svagt synliga. Jacob är den enda personen som jag har haft kvar vid min sida sedan olyckan. Jag har haft honom vid min sida enda sedan jag var 10 år och han är det närmsta familj jag kan komma även om det bara är hans jobb att se till att jag mår bra. Men vi har blivit nära vänner och jag vet att han skulle göra nästan vad som helst för mig.

Jacob knackar på och dörren öppnas nästan genast. En kvinna i fyrtio års åldern öppnar dörren. Hennes bruna hår är uppsatt i en låg knut och hennes ansikte är vänligt.

"Hej" säger hon entustiastiskt. "Du måste vara Alisha" säger hon och ler stort mot mig och jag nickar.

Jag måste vara hennes första fosterbarn, man ser tydligt att hon bryr sig mycket om välgörenheter, och jag antar att jag bara är en till.

"Kom in" säger hon och och backar in i hallen. Jag går in i hallen som är väldigt trång. Precis framför hallen finns en trappa upp till övervåningen som i sådana där engelska hus och brevid trappan är en liten koridor med en stor öppning till vad som ser ut att vara vardagsrummet och en dörr. Alla väggar är vita med några enstaka färgrika tavlor. Det är som någon har hält mjölk på väggarna och sedan skvätt färg på dem.

Jacob kommer in efter mig och stänger dörren. Jag drar av mig skorna och försöker lägga dem fint åt sidan och hänger upp min jacka på en krok prydligt. Jacob ler stolt åt mig. Jag lyssnar på vad han bad om innan vi åkte. Han ville att jag skulle göra ett bra första intryck, det vill säga vara väluppfostrad och städa undan efter mig och att vara artig.

"Är du hungrig?" undrar kvinnan och jag kommer och tänka på att jag inte har någon anning om vad hon heter.

Jag skakar på huvudet som ett nej."Det är okej, jag åt på vägen hit" säger jag. "Men tack ändå" lägger jag till efter en stund för att låta mer artig. Jag lägger till min förvånad till ett litet svagt leende.

Jag tittar bak på Jacob som står med sina ytterkläder på. Han ler svagt mot mig.

"Jag ska gå nu, du klarar dig va?" säger Jacob och jag nickar men jag vill inte att han ska gå. Jag går fram mot honom och ger honom en snabb kram och han nickar mot kvinnan. "Trevligt att träffas Anna" säger Jacob till kvinnan och blinkar snabbt mot mig innan han går ut genom den vita ytterdörren. Jag ler svagt för mig själv. Nu vet jag vad hon heter. Anna.

"Ska jag visa dig runt?" frågar Anna och jag nickar och ler svagt. Jag ska vara artig.