LÅT MIG inte GÅ

Kapitel 7

Det är äntligen fredag, jag har gått tre dagar i denna skola och konstigt nog gillar vissa mig, hittills.  Sofia och några av hennes tjej kompisar, Eric och Anna som går i 9C. Eric och jag kommer bra överens, men vi har ingen lektion tillsammans idag.
Idag har 9b bara 3 lektioner.  Elevens val, där jag har valt musik, språk, franska i mitt fall, sedan lunch och sen Matte.

Eftersom jag har musik i elevens val och Sofia, ja, inte har det, så börjar vi olika tider. Jag börjar 8.00 och hon 8.40. De olika tiderna beror på om man har hela året eller bara en termin. Sofia erbjöd sig att följa mig till skolan ändå men jag tackade nej, sa att hon skulle ta vara på sin sovmorgon och hon log tillbaka tacksamt.

Som tur hittade jag till skolan, kom fram tio i åtta för att kolla i expeditionen i vilken sal jag ska vara i. Sal 17, plan 1.
Jag hittade snabbt dit och satte mig utanför musikalen vid ett bord ensamt. Till min förvåning var det bara 7 till som valt musik i elevens val. Musik är det bästa som finns. Själv kan jag spela gitarr helt okej, men skulle vilja bli bättre.
Lektionen börjar och alla i musikgruppen håller sig till de dem känner och undviker mig. Och jag undviker dem. Läraren, Leo, hade en genomgång om att denna termin kommer bli en härlig musik fylld tid och att man som 9:a har helt fria händer. Med andra ord, han bryr sig inte om vad vi gör utan skulle inte ens märka om vi var där eller inte. Direkt efter genomgången snor jag en gitarr och går ut i korridoren och sätter mig och spelar. Tiden går snabbt, många går förbi, men jag höjer aldrig min blick för att se på dem.
Sedan var lektionen slut och jag går till mitt skåp som jag fått och hämtar min franska mapp som jag fick senaste franska lektionen och beger mig mot franska salen. Jag stannar utanför franska salen, men står en bit bort från resten av eleverna. Jag har ingen lust att prata med de utan fiskar istället upp min mobil. Jag ser att jag är fem minuter tidig och börjar scrolla igenom Instagram för att få tiden att gå snabbare. Efter någon minut märker jag hur någon stannar framför mig, men jag tittar inte upp utan fortsätter scrolla igenom Instagram.
"Struntar du alltid i alla som om de inte existerar eller är det bara mot mig?" Säger en röst som hör till en kille och jag suckar irriterat. Jag tittar upp och irritationen flammar upp på mindre än en sekund. Han lägger märke till det och han drar på munnen. "Så du kommer ihåg mig. Men kommer du ihåg mitt namn?" Undrar han och jag ser in i hans blå ögon. Jag himlar med ögonen och svarar inte. "William." Säger han och väntar på att jag ska svara, vilket jag inte gör. Mitt motvilja får honom bara att le ännu större. "Men jag kommer ihåg ditt namn, Nej va?" Säger han som om han tror att han är rolig.
"Ha ha, jätte roligt." Säger jag irriterat. Det var 'William' som tacklade mig en gång när jag sprang för någon vecka sen. Hjälpte mig inte utan bara stod där och skratta.
 "Ah, så hon kan prata. Mina killar sa att du väldigt sällan gör det." Jag fnyser. Mina killar? Haha, löjligaste jag hört. "Så, 'Nej', tänker du berätta vad du egentligen heter?" Hans blå ögon ser nyfiket på mig och han tar ett steg närmare mig. "Det måste finnas ett fint namn till ett sådant snyggt ansikte." Jag himlar ännu en gång med ögonen.
"Faller seriöst tjejer för det här?" Frågar jag och skrattar till. "Varför vill du veta mitt namn, det är inte så att vi går i samma klass." Lägger jag till och han skrattar till.
"Jag har franska och jag ser att du har det. Jag var borta framtill idag. Jag var" han pausar lite och flinar mot mig. "Sjuk. Hemskt förkyld." Kodord för, 'jag skolkade'.
"Vad bra att du är frisk igen då." Svarar jag sarkastisk.
"Så var kommer du ifrån? Det går massa rykten, men jag skulle vilja veta det riktiga." jag sväljer nervöst. Rykten? Vilka rykten? Går det rykten om att jag är föräldralös? Om olyckan? Att jag är ett social barn? Hur fick folk reda på det? Vet hela skolan om det?

"Du får helt enkelt lära dig att skilja på sanning och lögn, för jag tänker inte berätta för dig. Varför? För det handlar inte om dig." Fräser jag och han drar på munnen.
"Oj tryckte jag på en känslig knapp? Vänta får jag gissa? Du bytte skola för att du blev förödmjukad där? Av någon vän? Pojkvän? Eller hamnade du i något bråk med en lärare?" Undrar han och jag tar ett djupt andetag för att hindra mig själv att slå bort det där dumma flinet från  hans ansikte.