Fotbollstönt

Kapitel 3

Jag hör hur Josse tar ett djupt andetag och sedan brister hon.
- Fyfan vilket kräk att han gjorde så mot en tjej. Jag kommer slå så hårt att han glömmer att han föddes. Ingen rör min bästa vän, Josse skrek ett tag till och jag bara lyssnade och tänkte att jag har världens bästa vän.

När jag kommer hem lagar jag mat åt mig själv och tar en kort dusch. När jag är klar har klockan redan hunnit bli 10 och eftersom det var skola imon ville jag helst lägga mig lite tidigt iaf. Jag hade precis tagit ut mina linser när min mobil vibrerar. Snabbt sätter jag på mina glasögon och kollar på mobilen.

"Hej det är Anton😊"

"Hey / Vicke😎"

"Hur mår du? Har du ont efter idag😐?"

"Nja lite ont i huvudet men annars bra😅"

"Okej vad bra då!"

"Aa, men ska sova nu. godnatt"

"Godnatt vi ses imon😘"

Han skrev en puss mun! Det pirrade till i magen igen. Betyder det att han gillar mig? Eller att han bara ville vara snäll?

Nästa morgon vakande jag av att alarmet på mobilen tjöt. Snabbt stängde jag av det, tig på mig mina glasögon och gick till spegeln. Som jag trodde, jag hade en stor blåtira på vänster öga. Det gjorde sjukt ont.
Snabbt satte jag i mina linser och tog på mig kläder. Vilket var en svart magtröja som slutade precis ovanför naveln och som tydligen visade en del av mitt 6-pack. Jag hade jobbat hårt för att få magrutor ovh var otroligt nöjd! Sen valde jag också ett par blåa tajta jeans. Jag borstade igenom håret några gånger och gick sedan ner för att äta frukost. Mamma och pappa var bortresta som vanligt. Mina föräldrar hade enligt dom viktiga jobb vilket innebar att dom var tvinga att resa bort mycket men dom tjänade otroligt mycket pengar. Och eftersom jag är deras enda barn spenderar dom väldigt mycket pengar på mig. Jag får alltid nya saker, nyligen en iPhone 6. Många tycker jag är bortskämd. jag har också haft många som bara varit vän med mig för mina pengar.. Men Josse är inte sån.

Jag möte Josse vid skåpen en kvart innan skolan började. vi stod och pratade om träningen igår då jag ser Anton stå lutad mot väggen 20 meter ifrån oss. Han står med Hampus och Gustav och någon som jag inte kände igen.

Jag måste tydligen stått och stirrat på honom för Josse viftade med handen framför mitt ansikte.
- Hörde du ens vad jag sa?, Hon lät lite besviken och ledsen.

- Nej förlåt kan du ta om det, men istället sa hon bara, "sååå vem är killen som står där borta" och pekade på Anton.

- Vem?, frågade jag oskyldig och kollade ner i golvet. jag visste såklart att hon menade Anton.

- Han du stod och stirrade på alldeles nyss

- Jag vet inte vad du pratar om, precis när jag sagt det kollar Anton åt vårt håll. Nör han ser men ler han ovh säger något åt sina kompisar. Sedan börjar han hå mot oss.

- Hej Vicke. Han gav mig en kort kram. Det pirrade i magen igen.

- Hej, svarade jag nervöst och kramade tillbaka. Josse nöp mig i armen.
- Det här är min bästa vän Josfin. Josefin det här är Anton.