Fotbollstönt

Kapitel 4

Anton öppnade munnen och skulle precis säga något när skolklockan ringde.

- Jag måste gå nu, men vi ses vid lunchen", han log och gick iväg mig sitt skåp.

Anton går i 9:an så därför går vi inte i samma klass.
Våran första lektion var So. Mitt favorit ämne men vi hade en vikarie. Han sa bara åt oss att vi fick göra vad vill ville sen satte han sig och läste.
Min mobil vibrerade i fickan. Utan att bry mig om att hi inte fick ha mobiler på lektionerna tog jag upp den ut fickan. "Anton💕" stod det på skärmen.

"Har du en rolig lektion?😜"

"Nja vi har so som är mitt favorit ämne men vi har en skit tråkig vikare, själv?😕"

"Vi har No, så himla tråkigt. Vi pratar om celler och skit. Fattar 0 haha😅"

"No suger. Våran No lärare hatar mig😎"

"Hur kan man hata dig?"

"Åh gullig😘"

Sen slutade Anton svara. Jag antog att läraren hade tagit hans mobil. resten av dagen gick fort. Efter skolan fråga Josse om jag ville följa med på stan men jag tackade nej. Jag var otroligt trött och ville bara hem.

Så fort jag kom hem sprang jag upp på mitt rum och bytte kläder till ett par lite förstora Adidas byxor och en svartvitrandig kortärmad tröja.
Det tomt och tyst. Mamma och pappa var bortresta som va vanligt. Mina föräldrar har väldigt viktiga jobb och tjäna mycket pengar och eftersom jag är deras enda barn spenderar dom överdrivet mycket pengar på mig. jag får alltid nya saker och nyligen fick en iPhone 6.

Mitt rum är rätt så stort. En lagom stor dubbelsäng, en lagom stor garderob varav halva är fylld med fotbolls kläder och sånt. Jag har även ett sminkbord med en spegel i mitt rum men inget smink. Jag slängde det för länge sedan. Det tog för lång tid på morgonen och det kändes fel att gömma sig bakom smink. Det står bara några axe-deo, en Viktoria Secret body mist och några svarta rullar benskyddstejp.

Jag gick ner för att fixa något att äta innan träningen ikväll. I frysen fanns det tillräckligt med resteras jag valde att värme köttbullar å makaroner istället för att laga något. Precis när jag hade tryckt igång micron ringde min mobil. "Anton💗" stod det på skärmen.

- Hej.

- Hej Vicke. Antons röst lät glad.

Det blev tyst ett tag.

- Var det något speciellt? Frågade jag när jag tyckte det blev för tyst.

- Eh jo, jag undrade om du skulle träna ikväll

- Jo jag hade tänkt det. Själv då? Ska du träna?

- Ja såklart. Hans röst lät ännu gladare än förut.

- Men då ses vi ikväll. Jag hörde hur micron pep från köket

- Aa hejdå Vicke.

- Hejdå. Sen la jag på och gick in i köket för att hämta maten.