Spökhistorier - Sanna och falska, vågar du läsa dem?

Läskiga Historier - Sjön [ Falsk. ]

Hon gick alltid där. Alltid såg man henne. Hennes leende, fina bruna lockar.

Men nu är hon borta. Borta för alltid.

Hon har varit död i ett helt år nu. Anett.

Med tysta steg gick jag upp för backen. Bort från torget. Bara bort.

Vinden blåste mig hårt i mitt ansikte och mitt bruna hår far runt. Löven på träden blåser vilt och blir som musik i mina öron.

Jag går ner för den slingriga stigen. Mot sjön.

Där Anett tog livet av sig. Där hon avslutade sitt liv, som ett slut på en bok. Min kära syster.

Jag gick ner mot vattnet. Stigen syntes knappt längre. Vattnet var kallt för det var i slutet av mars.

Det var som om en osynlig kraft drog mig ner i vattnet. Försiktigt vadade jag ner i vattnet. Djupare och djupare. Tillsist var vattnet precis under min näsa.

Plötsligt visar sig en gestalt under vatten ytan. Det var en flicka. Och ingen vanlig flicka heller. Anett.

Det var Anett. Men hennes hår var mycket gråare och hennes ögon insjunkna. Huden var svampig och grå. Hennes ögonvitor gula och irisen grå. Hennes vackra leende var mer som en skräckinjagande grimas. Tänderna var som huggtänder.

Hon log mot mig. Ett skräckinjagande leende som en sån där läskig clown. Riktigt skrämmande.

Hon tog hårt tag om mina handleder. Det var då jag förstod vad hon skulle göra med mig.

Hon skulle dränka mig.

Paniken steg som ånga från kokande vatten. Jag försökte panikslaget ta mig undan men jag kunde inte. Det gick inte i vattnet.

När hon såg att jag försökte komma undan svartnade ögonen och leendet blev ett elak flin.
Hon börjar dra mig neråt. Ner i djupet.

Vi var inte i sjön längre. Utan något mörkare och hemskt vatten. Jag försökte skrika. Det blev som en svagt viskning.

Plötsligt började allt svarta och tillslut försvann jag från denna värld. Bara försvann. Död.

För alltid.