Livet Som Halvgud

Kapitel 2

Alicias perspektiv:

Idag var vår sista lektion gymnastik... IGEN. Som tur är var det sista gympalektionen för året nu eftersom det var nästsista skoldagen. Idag var det dags för brännboll. Det är inte direkt det roligaste. I och för sig är inget roligt med en sådan lärare som Mr Benson. Så fort jag och Dalia kom ut på grusplanen spände han blicken i mig. Det kändes ungefär som att träffas av blixten. Lyckligtvis höll jag mig kvar på benen fast de darrade.

Mr Benson delade in oss i två lag (väldigt ojämna och jag var förstås i det sämre). Det andra laget tog på sig plockhanskar och gick ut på planen.

"Alicia, du kan börja slå" Mr Benson hånflinade förolämpande.

Den där elaka fåntratten till lärare. Så klart att jag ska börja. Jag måste ju helt klart skämma ut mig först och direkt. Iallafall gick jag och tog upp ett slagträ och tog sats. Uppkastaren i det andra laget, Zackary nånting, flinade överlägset och kastade upp bollen. Jag svingade slagträet och träffade bollen med en högljudd smäll. Den flög ett par meter och tyvärr fångade Anthony den.

Ingen annan i mitt lag nuddade ens bollen. Sedan när det var det andra lagets tur att slå träffade de hela tiden och den flög utanför skolgårdens staket. Mr Benson som räknade poäng såg skadeglatt på.

"Det bättre laget här vann med tvåhundratrettiofyra mot två" MrBenson och det vinnande laget applåderade.

När jag var på väg mot omklädningsrummet hoppade jag plötsligt till när ingen annan än Mr Benson lade handen på min axel.

"Kan jag få byta några ord med dig"

Först var jag på väg att säga nej men såg sedan hur han grimaserade bestämt elakt.

"Ööhh... Alltså........ O..o..kej" stammade jag förtvivlat. Man får väl ändå inte säga nej till en lärare, eller?! Jag vill åtminstone inte försämra mitt betyg bara för att jag vägrar tala med en lärare.

"Alicia Brown, eller hur?"

"Öhm.. Ja, Mr Benson"

"Vishets dottern, självklart" muttrade han ilsket.

"Vad menar ni, Mr?"

"Vad jag menar?! Det vet du mycket väl själv, flicka lilla"

"Gör jag... Vad var det du ville prata om då"

Han såg ut som om jag förolämpat honom och att han var beredd att slå mig.

"Mitt betyg, kanske? Det är ju sista skoldagen imorgon och så" försökte jag.

"Tyst unge!" Röt han.

"Jag tänker inte vara tyst om du inte säger det du skulle säga nångång!"

Oj... ADHD kan verkligen vara dåligt. I synnerhet om man är arg på en lärare. Jag skulle verkligen inte sagt det där...

Mr Benson såg inte ut och vara sig själv längre. Hans ögon var smala som springor.

"Mr Benson..." Min röst lät ostadig och nervös.

"Jag är inte Mr Benson! Viskade han argt med ett hångrin.

"Vvvad menar du?!"

"JAG ÄR DR THORN!!!"

Jag kunde varken tro mina ögon eller öron. Mr Benson, eller Dr Thorn, började plötsligt förvandlas! Inom en kort stund stod typ ett monster framför mig. Dr Thorn hade sitt vanliga ansikte med olika färgers ögon; ett brunt och ett blått. Men tyvärr hade han lejonkropp och en hemsk och lång skorpionliknande svans. Och det var inte bara en skorpionsvans. Ur svansen kom det nämligen spikar. Jag duckade, svängde runt, hoppade från sida till sida och duckade igen för att undvika dem. Min hjärna fattade ingenting först. Vad i hela friden var det här egentligen? Men efter en stund kunde jag tänka lite. I skolan hade vi läst om den grekiska mytologin. Plötsligt slog det mig! Manticora. Det här var en manticora! Fast egentligen, det här kan ju inte ens vara påriktigt. Men något måste jag göra iallafall, hur skulle jag besegra den? I böcker och sånt stod det bara om hjältar som slogs mot dem och sedan: poff så var monstren borta!