Livet Som Halvgud

Kapitel 5

Alicias perspektiv:

Jag vaknade. Jag kravlade mig upp ur sängen. Jag gäspade. Jag kom ihåg uppdraget. Jag drog på mig ett par jeansshorts och läger t-shirten och gick tillsammans med mina halvsyskon iväg för att äta lite.

Efter frukosten gick jag tillbaka till Athenas stuga för att packa. Jag tog fram min grå-blåa ryggsäck och började leta fram nödvändiga saker (några vattenflaskor, mat, ambrosia, nektar, rep, karta, kompass, en utfällbar kikare, extra kläder, en vintersovsäck m.m).

Före frukosten hade ja pratat med Keiron. Vi kom fram till att vi skulle till ett berg som hette Vildkatt och var någon slags slalomort på vintern.

Påväg mot stallet noterade jag att Clarisse höll på att slå ner en av döttrarna till Demeter, men jag brydde mig inte om det utan fortsatte gå i snabb takt.

Cassandras perspektiv:

Jag var lite nervös över att vi skulle färdas med pegaser. För det första så hade jag aldrig gjort det förut, för det andra gillade jag inte höjder och för det tredje var jag rädd att Zeus skulle döda mig (Percy hade berättat för mig att Zeus inte precis gillar Poseidons barn).
Drömmen som jag hade haft skrämde mig lite. Percy hade också berättat för mig att halvguds drömmar kan väldigt ofta betyda något. Men jag hoppades att min dröm inte hade någon större betydelse.

Det var snart dags för mig, Alicia och Derek att åka iväg så jag tog min ryggsäck och gick iväg mot pegas stallet. Jag hade en väldigt lätt packning, bara en vattenflaska, lite mat och nektar.

När jag väl kom till stallet stod Derek redan utanför med två vita pegaser, Guido och Porkpie tror jag att de hette. Alicia syntes inte till någonstans, hon har väl fegat ur, tänkte jag. Jag kunde inte låta bli att irritera mig på Alicia, hon verkade dryg och överlägsen.
"Cassie, jag tror att pegasen som du skulle ha fortfarande är i stallet," sa Derek som redan hoppat på Guido.
Jag gick in i stallet och fick syn på Percy som stod bredvid en helsvart pegas.
"Hej", sa jag och gick fram till Percy. "Hej, det här är Blackjack", sa Percy och klappade den svarta pegasen. "Han är egentligen min häst men jag tänkte att han kunde följa med dig den här gången," fortsatte han sedan. "Hej på dej Blackjack," hälsade jag samtidigt som jag klappade honom lätt på halsen. "Tjäna bossens syster," hörde jag en röst säga. Jag tittade förvirrat omkring mig men ingen annan än jag och Percy var i stallet. "Jag glömde kanske att nämna att en fördel med att vara Poseidons barn är att man kan prata och förstå hästar," sa Percy som måste ha sett min förvirrade min. "Du menar att den var Blackjack som precis pratade?" Frågade jag. "Ja, han är ganska pratsam," svarade Percy. "Och jag gillar munkar," sa rösten som jag tror tillhörde Blackjack.
"Jag tror att det snart är dags för er att åka iväg, profetian lät lite brådskande så ni har ingen tid att förlora," sa Percy. Jag nickade och gick ut ur stallet, Blackjack följde snällt efter.
Alicia och Keiron hade nu dykt upp, Derek satt fortfarande på Guidos rygg och såg otålig ut. Alicias ryggsäck såg väldigt full ut, hon hade säkert packat med en massa onödigt. "Ni skall flyga norrut till New Hampshire, där borde ni hitta vildkatt berget. Jag önskar er lycka till." Sa Keiron. Jag hoppade smidigt upp på Blackjacks rygg, Alicia tog sig lite osmidigare upp på Porkpies rygg och sedan flög vi iväg.
—————-—————————
Hej, nu är äntligen ett nytt kapitel ute :D (efter typ 8 månader men ja) Det blev ett ganska kort kapitel men hoppas att ni gillade det ändå ❤️
//Alicia & Cassandra