FELIX
Min vanliga ringsignal ekar i min tysta lägenhet.
Jag rycker till.
Plockar fram min svarta iPhone 5s ur fickan på mina svarta mjukisbyxor.
På displayen står ett nummer som jag inte känner igen.
Men jag vet.
Jag vet vem det är.
Jag vet att det är Oscar.
Fina underbara Oscar.
Jag svarar.
Trycker luren mot örat.
"Hej.. Det är Felix."
Nervös.
Så jävla nervös.
"Eehm, hej.. Det är Oscar."
Nervös.
Han är också nervös.
Bra.
Eller?
"Hej"
"Hej"
"Såå.. Vad gör du?"
Ja, vad gör jag?
"Inget, dudå?"
"Inget"
Tyst.
Bara hans långsamma andetag hörs.
Det är det enda jag hör.
Mysigt.
"Jag har tråkigt"
"Jag också"
"Kom"
Viskar.
Jag vill att han ska komma.
Mer än något annat.
Men jag är rädd.
Rädd för hans svar.
Rädd att han inte vill.
Rädd att han tycker jag är helt dum i huvudet.
Rädd.
"Vart bor du?"
Han vill.
Han vill!
Han vill faktiskt komma hem till mig!
"Jag sms:ar, vi ses"
Ler.
Jag ler stort.
Ler som jag aldrig lett förut.
Och jag svär på att han hör det, för jag hör att han ler.
Ett underbart leende.
"Vi ses"
"Vi ses"
<><><><><><><><><><><><>
Kort snabbskriven kapitel.
Men det är ett kapitel så yä.
Ha de gott päronkompott🍐
Where did I get that from huh?😅
Meen Watheva' 😂
Pusssss😘
YOU ARE READING
The stars in the sky
Short StoryVarje vardag går han där, påväg hem från skolan Samma visa varje dag Musik i öronen Blicken fäst i marken Märker inte att någon tittar på honom Helt omedveten om vad som kommer hända Varje vardag gömmer han sig bakom samma vanliga stora ek Ser hono...
