FELIX
Jag skyndar mig.
Skyndar mig fram till den vackra varelsen som ligger på marken.
Den vackra varelse vid namn Oscar.
Jag sätter mig på knä bredvid.
Han har svimmat.
"Vad fan har ni gjort!!??"
Jag skriker på killarna som skadade honom.
Killarna som skadade min Oscar.
Dom svarar inte.
Kollar bara på mig.
Med en blick blandad med avsky men även en glimt av rädsla.
"Svara då för helvete!!!!"
Dom ryggar bak.
Men svara?
Det gör dom fan inte.
Nu får jag nog.
"MEN OM NI INTE TÄNKER SVARA SÅ STICK DÅ FÖR HELVETE!! OCH NU RÖR ALDRIG OSCAR IGEN!!! FATTAR NI???!!"
Jag är så arg.
Så jävla arg.
När jag slängt ur mig alla hatiska ord så vänder dom.
Dom vänder och går.
Utan ett ord.
Helt jävla tysta bara går dom.
Fan ta dom.
"Oscar vännen, vakna."
Jag pratar tyst och försiktigt.
Vill inte låta hysterisk när jag pratar med honom.
Måste ta det lugnt.
"Gubben?"
Han svarar inte.
Och vaknar gör han inte heller.
Jag bär upp honom i min famn.
Jag måste få hem honom.
$$$$$$$$$$$$$$$$$$$
Men se på fan, det blev ett kapitel!!
Stackars O & F.
Bubbisar då!!❤️❤️
Men ha det så bra go'ingar så hörs vi (förhoppningsvis snart)
Pusssss😘
YOU ARE READING
The stars in the sky
Short StoryVarje vardag går han där, påväg hem från skolan Samma visa varje dag Musik i öronen Blicken fäst i marken Märker inte att någon tittar på honom Helt omedveten om vad som kommer hända Varje vardag gömmer han sig bakom samma vanliga stora ek Ser hono...
