OSCAR (omgomgomg)
En lapp.
En vit lapp.
En vit liten lapp ligger i min stängda hand.
På lappen har någon skrivit med klottriga siffror.
070-123 45 67
Jag visste inte vem det var.
Nu vet jag.
Den personen som fått mig må mycket bättre.
På bara en dag.
Eller inte ens det.
Bara några få timmar.
Jag mådde dåligt.
Jävligt dåligt.
Men nu?
Nu mår jag bra.
Jävligt bra.
Pågrund av en person.
En enda person.
Felix.
Felix Sandman.
Mina läppar vägrar sluta le.
Omöjligt.
Men jag vill inte sluta le.
För jag är glad.
Jävligt glad.
Detta händer inte ofta.
Såklart det inte händer ofta att någon helt okänd person kommer och knackar på dörren och kommer in i det hem och ko börjar prata.
Men det är inte vad jag menar.
Vad jag menar är att det inte händer ofta att jag ler.
Inte alls ofta.
Jag har hans nummer.
Jag ska ringa honom.
Nu.
Jag vill ringa honom nu.
Höra hans änglalika röst.
Höra hans underbara skratt.
Bara höra hur han ler.
Jag stirrar på telefonen på bordet.
Jag stirrar på lappen i min hand.
Jag låser upp min telefon.
Jag skriver in numret på telefonen.
Jag sättet telefonen mot örat.
Det tutar.
Signalerna går fram.
Nu ringer det någonstans.
_~_~_~_~_~_~_~_~_~_~_~_
Hejhejhej👋
Oscar perspektiv nu!!😍
Hoppas ni gillar det!!😋
Ha det så bra mina sockertoppar💋
Pusssss😘
YOU ARE READING
The stars in the sky
Short StoryVarje vardag går han där, påväg hem från skolan Samma visa varje dag Musik i öronen Blicken fäst i marken Märker inte att någon tittar på honom Helt omedveten om vad som kommer hända Varje vardag gömmer han sig bakom samma vanliga stora ek Ser hono...
