Sofies pv SNABB KAP
Nästa gång När jag öppnar ögonen är jag ensam i rummet. Fortfarande fastbunden. De enda jag hör är mitt hjärta slå. Rummet är halvt mörkt. Jag försöker ta mig loss. Men de går knappt. Och jag inser snabbt att det inte är någon idé att försöka ta sig loss för jag kommer inte komma loss.
Emilias pv
Jag gav henne tillit. Hon litade åå mig. Jag var hennes vän. Hon berättade sina djupaste hemligheter. Vad berättade jag? Att jag gillade abbe. Men det var bara lögn. Han tror jag gillar honom. Men all min fejk kärlek var för att få med han i mitt gäng. O jag lyckades. Jag har ofta dåligt samvete. Men de tar jag ut på Sofie. Jag orkar inte bära på det.
Vad klockan är vet jag inte. Igentligen vill jag inte döda Sofie. Men om jag inte gör det kommer Adam att döda mig. O de vill inte jag. Jag vill leva. Enda sen pappas död har jag hatat på allt o alla. Jag hatar Adam. Men om jag dödar han dödar hans medhjälpare mig.
1 timma har gått o ogge o de har Inte kommit. Jag börjar tvivla om de kan lista ut vart vi är. I abbes gamla trähus. Långt bort från Stockholm.
Jag sitter i ett annat rum. Kollar övervakningskamerorna. Det finns en kamera i varje rum. Kunna de ifall någon kommer. Vad abbe gör vet jag inte. Sover antagligen. Vi har färdat långt o han körde hela vägen hit.
Abbes pv
Dåligt samvete. Dåligt samvete. Och ännu mer dåligt samvete.
Jag vill inte döda henne
Inte ogge
Inte Omar
Inte Felix
Inte Oscar
De har varit mina bästa vänner. O jag kan inte skada dom o de dom gillar. De går inte. Eftersom
Jag är kär
Kär i Sofie.
YOU ARE READING
Fosterfamiljer- Ogge Molander
Fanfiction*EN AV MINA FÖRSTA NOVELLER* Smärtan går rakt genom själen när hon vet att hon nästintill aldrig kommer hitta en familj som kommer älska varenda detalj om henne. För vem kan älska henne när hon inte kan älska sig själv? Instagram: @aamandaberntsson
