SORRY FÖR DEN DÅLIGA UPD
Abbe's p/v
Jag håller henne hårt i armen medans vi springer igenom skogen. Jag klarar inte av att döda den här lilla flickan. Hon är värd så mycket mer än vad man kan tro. Skogen är tät och vi springer konstant in i buskar och grenar. Flickan blöder på kinden och skriker lätt. Hon tror säkert jag ska döda henne. Mitt i natten. Alla sover. Ingen kan höra den hjälplösa flickan.
Tårar rinner längst kinden. Hela tiden torkar hon bort vattnet som rinner längst hennes kinder. Vem kunde tro att hon var så känslig.
Men om jag hade vart hon skulle jag gråtit mer. Så mycket mer.
Hon är bara en flicka. En hjälplös liten flicka. Utan någonting.
Som dom säger. När en flicka gråter gråter hon inte för att hon är svag. Hon gråter för hon hållit inne tårarna förlänge.
Jag fortsätter dra in henne genom skogen. Vi ska till hamnen. jag ska föra bort henne. Så hon slipper allt. Hon får klara sig själv
Vinden blåser. Det lär börja regna snart. Inget som skadar mig.
Båten står på sin plats. Skogen är klar. Båten måste startas innan de hinner ifatt mig.
jag kastar på henne på båten och knyter fast hennes händer och ben så hon inte ska kunna hoppa i vattnet.
Båten startar jag. Och längre bort hör jag rop. Inte vilka rop somhelst.
Ogges rop
ŞİMDİ OKUDUĞUN
Fosterfamiljer- Ogge Molander
Hayran Kurgu*EN AV MINA FÖRSTA NOVELLER* Smärtan går rakt genom själen när hon vet att hon nästintill aldrig kommer hitta en familj som kommer älska varenda detalj om henne. För vem kan älska henne när hon inte kan älska sig själv? Instagram: @aamandaberntsson
