OMG SÅ DÅLIG UPD? MEN YES, HÄR HAR NI ÄLSKLINGAR.
Abbe's p/v
Vart vi är vet jag ärligt inte. Men vi har åkt. Åkt i dagar. Jag ska lämna henne här. I den här staden. Så se det som en tjänst. Hon slipper allt bakom henne. Hon kan börja om från början.
Min telefon ringer för 100:gången. Emilia. Människan kommer döda mig.
Adam ville ha henne död. Istället är vi på båt. Mitt ute i ingenstans. Sofie sover. Hon har gråtit. Och skrikit så mycket. Bett om hjälp. Men jag kan inte döda henne. Det går inte.
Jag minns kvällen då vi var. Spelade fifa och åt chips. Jag hade sett hennes leende så många gånger den kvällen. Och vad jag vet, så ler hon inte ofta. Eller inte riktiga leenden iaf.
Men fan. Vad vacker hon är. Fanfanfan.
En trasig flicka som förlorat både hennes föräldrar.Hennes mamma av ett skott. Och hon hade sett allt. Och pappa i en bilolycka.
Tänk er. Du och din mamma är ute och shoppar. Och ja, jag vet inte. Men ni har verkligen så roligt.Det är halvt mörkt ute. Du har några påsar med kläder som din mamma snällt betalat. För varje butik ni vart i kom du ut med ett större leende på läpparna. Hon är ditt allt. Du berättar verkligen allt för henne. Hon är din hjälte. Din inspiration. Och för henne är du hela hennes värld, Ni kan inte tänka er ett liv utan varandra. Ni är som gjorda för varandra.
Luften smeker era kinder och ni är påväg hem. Ni har lämnat stan och går nu på den trånga stigen. Ni skrattar. Hennes leende pryder mörkret. Och ni har det fantastikt. Ni lever i en dröm.
Drömmen varar inte länge. Innan du vaknar upp. Inser att allt är en madröm. För din mamma finns egentligen inte där. Hon gick ju bort för år sedan. Och smärtan du bär på. Den får inte plats mer i kroppen. Livet har gått och har gjort sitt.Och allt man ser är mörker.
Tänk dig ett liv utan din hjälte. Tänk dig hur tom du skulle vara. Hur meningslöst allt skulle vara.
Så skulle jag inte vilja ha det. Jag kan bara tänka all smärta sofie bär på.
Hon vaknar till av att vi är framme. Vi är i en hamn. Och jag ångrar mig. Jag ska vara här med henne.
För hon är så ensam.
Och..
Och jag älskar henne.
YOU ARE READING
Fosterfamiljer- Ogge Molander
Fanfiction*EN AV MINA FÖRSTA NOVELLER* Smärtan går rakt genom själen när hon vet att hon nästintill aldrig kommer hitta en familj som kommer älska varenda detalj om henne. För vem kan älska henne när hon inte kan älska sig själv? Instagram: @aamandaberntsson
