7 dagar kvar tills det gått ett år. Jag hade planerat att ta mitt liv exakt då du dog, för att få komma till dig. Få slut på skitet och allt lidandet. Finnas där hos dig igen. Men jag börjar få livslusten tillbaka och nu har jag ingen aning om vad jag ska göra. Antingen komma till dig, få träffa den jag älskar mest i hela världen. Få uppleva en dröm. Eller uppleva en annan dröm, fortsätta kämpa. Vara kvar med mina vänner och min familj. Men aldrig få träffa dig. Det är så svårt val. Hur gärna jag än vill komma till dig, så vet jag inte om det är rätt väg. Men jag går ju alltid fel väg, så vad spelar det för roll längre? Men jag har ju planerat. In i minsta detalj. Vad jag ska säga och skriva innan. Till alla som betyder något. Alla ord jag gått igenom så ofta. Kan dom utantill nu. Men ändå är det något som gör så jag vill vara kvar. Kanske att jag vill hitta mig. Se om jag kanske passar in någonstans. Se hur länge jag klarar av att leva. Eller är det bara att jag är rädd att även om jag dör så kommer jag inte till dig. För det är sista setet att komma till dig. Funkar inte det så vet jag inte vad jag ska göra. Men jag vet att jag älskar dig. Vad som än händer, precis som jag lovade dig. Jag ska välja i tid. Och denna gång ska jag välja rätt.
Hoppas vi ses snart ♡♡♡
YOU ARE READING
Förlåt och tack för allt...
PoetryEn text om hur jag mår, vad jag gått igenom sen jag förlorade dig. Hur ens värld kan ändras på så kort tid. Trodde du alltid skulle vara där Men så var du borta ♢OPS! Varnar känsliga läsare, står om självskadebeteende och hur det är att gå vidare...
