U WHO CRIES BLOOD

•1•

•Lunah•

Jag vaknade upp av att de bleka döda ljuset från solen som lös igenom de smutsiga fönstret.
De bleka ljuset la sig över de dammiga rummet där jag sovit över natten.

Jag kollade mig omkring och de var bara jag och en oskön säng i de stora rummet.
Jag kollade mot den svarta trädörren som började att tappa all sin färg.

Jag kollade ner på mig själv och fick se att jag hade nya kläder.
En stor grå hoddie som gick till halva låret och ett par tajta svarta jeans.
Jag kollade ner på mina fötter som kläddes av ett par låga vita Converse.

Jag kände mig hängig och huvudet dunkade.
Mina ögon var säkert svullna av alla tårar som runnit ur dom och ner för mina kinder.
Jag kollade ner på mina händer som var vita som snö.
Jag fick syn på mitt märke som nu var helt.
Är jag varg igen?

Jag drog lätt mina fingertoppar över det och jag ryckte till för de sved till när jag rörde det.

Jag reste mig upp och kände hur mina ben var starkare än nånsin.
Jag gick försiktigt mot dörren och kände på handtaget.
Dörren åkte försiktigt upp med ett knarrande ljud.
Jag kunde höra hur mitt hjärta slog hårt när jag såg den långa korridoren framför mig.

Längst bort var det ett fönster och en trappa.
De bleka ljuset från solen lös igenom de lilla fönstret och de bleka ljuset la sig över de dammiga väggarna.

Jag började att sakta gå förbi alla de tjugo dörrar för att komma fram till trappan.
Golvet jag gick på knarrade och jag stod nu framför den smala branta trappan.

Jag kollade ner på dem och ett trasigt trappsteg syntes.
Jag satte försiktigt min fot på första steget och ett eländigt knarrande hördes.
Hela vägen ner lät som ett helvete men jag kom ner och de var likadant där.

Dammiga väggar men stora tavlor och korridor efter korridor som lystes upp av det bleka ljuset från solen.
Jag såg ytterdörren framför mig och jag gick sakta dit.
Jag kände på handtaget och dörren gled sakta upp med ett gnisslande ljud.

Jag stod nu på en terass med tak och en liten soffa som hängde i tacket.
Ev sval vind blåste förbi och jag gick ner för den lilla slitna trappan.

Gräset var torrt och dött och omgivningen hade spöklika hus som stod övergivna.
Skräp flög runt på gatan som jag snabbt gick ut på.
Jag kollade först åt höger och sen åt vänster.

Jag var definitivt inte i nån bergskedja längre med mitt gäng.
Vart är dom egentligen?

•Xiumin•

Jag vaknade av ett blekt ljus som trängde sig in igenom de lilla dammiga fönstret.
Mitt huvud dunkade och min mun gjorde ont.
Jag kände nått konstigt på min hals och jag la min ena hand där och tog snabbt bort den när jag kände nått kladdigt.
Jag kollade på min hals som var täckt i blod.
Blodet var nästan svart och de hade runnit ner från min hals och ner på mina kläder.
Jag kände en svidande känsla på min handled och jag kollade snabbt på min vänstra handled.
Jag hade fått tillbaka mitt märke.

Eller det har ju varit där hela tiden men de har sin normala färg tillbaka.
Jag kollade mig omkring i rummet och längst bort i ett dammigt hörn stod en stol med en fin ihopvikt hög med kläder.
Ett par sneakers stod bredvid och sen ett litet bord med en stor skål.

Jag reste mig sakta upp och jag kände hur mina fötter värkte men jag staplade mig fram ändå.
De låg en lapp på bordet bredvid skålen som var fylld med vatten.

"Hej Xiumin! Tvätta dig och sätt på dig de nya kläderna. Gå till parken som ligger norr om gatan. Skynda dig, de är dags för fas 3"