U WHO CRIES BLOOD

•5•

•Kai•

Jag kunde svära på att jag sätt det här huset förut.
Jag visste att det fanns en trappa vid hallen och sen fanns ett vardagsrum man kunde se från trappan.
Sen ett kök som satt ihop med vardagsrummet.
Jag gick ut i hallen igen och de var en dörr som ledde ner till en källare.
Så som jag mindes.
Jag gick upp för den knarrande trappan och upp på övervåningen.
De var sju dörrar som säkert var rum.

Jag tänkte gå in och kolla men då avbröts jag i mina tankar.
-Kai? Hörde jag D.O säga försiktigt.
-Mmhmm? Mumlade jag som svar.
-Kom, vi andra är där nere och väntar på dig. Sa han och jag kollade bak på honom.
-D.O, jag kan svära på att jag varit i de här huset. I ett exakt likadant bara att det huset jag var i var med fräschare. Sa jag och han gick fram till mig och la sin hand på min axel.
-Kom, du kanske ser nått du med snart. Sa han sen och jag nickade försiktigt.

Vi gick ner till dom andra som satt i soffan och kollade mot en dammig gammal platt-tv.
-Den funkar inte ens. Suckade Sehun som kastade fjärrkontrollen på TVN som skakade till lite lätt.

Vi alla skrattade till lite av Sehun's barnsliga beteende.
Jag satte mig i ett av hören med D.O bredvid mig och Lay på andra sidan.

De alla pratade i mun på varann och de var just då jag kände hur allt blev suddigare och suddigare.

Jag började decka och de andras röster blev bara otydligare för varje sekund som gick.
Då svartnade allt.

Mina tankar försvann och jag åkte ända tillbaka när jag var tio.
Jag var på mitt rum.
Jag kunde höra skrik nerifrån, som om nån vart jagad till döden.
Jag kände igen skriken, de var mamma och pappas skrik.

Jag hörde en främmande röst och sen tystnade deras skrik.
Steg hördes i trappan och dörren till mitt rum där jag var gled sakta upp.

Där i dörröppningen stod en kille som kanske bara var ett par år äldre än mig. Han var full med blod och han flinade läskigt.

-Jag ser fram emot att få bli din fiende. Sa han och då försvann allt och jag åkte vidare.
Allt stannade och jag var i min vanliga ålder.
Jag var i det här huset som vi var i nu. Jag gick automatiskt upp för trappan och jag kunde höra mitt skratt.
Och ett till.
Ett tjejskratt.

Jag satte mitt öra mot den dörr ljuden kom ifrån och jag kunde hörde hur roligt vi hade.
-Säg de Becky. Hörde jag mig skrattandes säga.
-Okej, jag älskar dig Kai. De sista ekade bort i mitt huvud och jag kände hur allt försvann.

-Kai? Kai?? Vakna! Hördes Suho's otåliga röst skrika i mina öron.

Jag blinkade segt och kunde se hur de alla var samlade runt mig.
Jag satte mig segt upp och kollade mig omkring.
Jag var på övervåningen.

-Du gick i sömnen. Sa D.O som lät orolig.
-Jag drömde nått konstigt. Sa jag och Tao och Chen hjälpte mig upp.
-Vad drömde du? Frågade Xiumin.

Jag berättade allt jag hade drömt och de andra nickade förstående.
-Vi borde nog fortsätta, de är en ny dag. Sa Chanyeol sen och jag nickade vi alla gick ner och ut till gatan.

De bleka ljuset av solen låg nu över gatan som jag kunde svära på att jag sätt förut.
Vi började vandra och vi kunde gå i timmar utan att hitta en endaste människa.

Min mage började låta och jag kände hur hungrig jag var.
-Grabbar! Jag tror vi behöver äta. Sa jag och de alla nickade.
-Vi kanske kan hitta ett ställe. Sa Tao och vi alla nickade.