•2•

109 6 1
                                    

•Xiumin•

Jag la ner lappen igen på bordet och en djup suck lämnade mina läppar.
Jag skymtade en liten spegel på sidan av bordet.
Jag tog upp den och ställde den på bordet.
Jag vred lite på den så jag kunde se mig själv.
Jag fick en chock när jag såg mig själv.

Mina ögon var blodröda och en svartgrå färg syntes runt dom. Min hud var blekare och gick lite mer åt de gråa hållet.
Jag kollade på min hals som var fylld med blod.
Jag tog den lilla vita handduken som låg vid skålen.
Jag dopade handduken i vattnet och började försiktigt att tvätta bort blodet.

När de sen var borta drog jag den blodiga tröjan över huvudet och kollade sen på min hals.
Ett stort bitmärke som nu var ett grovt ärr syntes tydligt.
Jag drog mina fingertoppar över det och de kändes bara konstigt.
Jag slutade att studera mig själv i spegeln och flyttade min blick till högen med kläder.

Jag tog av mig mina gammalt byxor och sen satte jag på mig en grå stor hoddie och sen ett par svarta håliga jeans.
Jag satte sen på mig de röda sneakers som stod på golvet vid stolen.

Jag började sen min vandring ut ur de gamla ruttna huset.
När jag kom ut på gatan så var det helt dött och de bleka ljuset från solen lös upp de lilla området.
Jag gjorde som det stod på lappen och gick norrut.
När jag gått nån minut så kunde jag se en park.
Jag gick in på en liten grusgång och då fick jag syn på de andra.

-Grabbar?! Frågade jag och de alla kollade dit.
-Xiumin! Ropa Baekhyun och jag gick snabbt mot dom och de hade nu börjat gå mot mig.
-Men vart är Kris? Frågade jag när de alla stod framför mig.
-Vi vet inte, han är borta. Sa Suho och jag nickade och kollade mig omkring.

Min blick gick över alla och de såg prisis ut som mig.
Blodröda ögon med en svartgrå färg runtom dom samma hudfärg och allt. Till och med våra kläder var likadana, förutom färgerna på skorna.

Vi stod bara tysta och kollade på varann som idioter.
Men våra blickar vändes snabbt bort mot ena grusgången där en ganska lång kille med blont hår kom gåendes.

Vi alla kollade på varann innan vi ställde oss med våra näsor mot honom.

Killen stannade framför oss och han kollade på oss alla. En efter en.

Han hade en cool stil och hans ögon såg trötta ut. Han var grå runtom sina ögon som var kolsvarta. Likblek hud som hade en ljusgrå nyans i sig.

-Nu undrar ni säkert vem jag är, jag heter Kim, men mina polare kallar mig för "Rap Monster". Men kalla mig bara för Kim. Sa han och vi alla nickade segt på huvudet som ett tecken på att han skulle säga mer.
-Ni är i "fas 3" och ni ska få ett nytt "uppdrag" av mig. Sa han och då slog tanken mig.

Lunah, hon var inte här. Jag kollade mig omkring men såg henne inte.
Jag riktade min blick tillbaka på Kim som han hette.

-Som ni nog redan vet så miste ni en person där borta, Luhan. Ni miste även oxå Kris. Sa han och alla höjde sina ögonbryn.
-Vänta, va har hänt med Kris? Frågade Chen oroligt.
-Han är där Luhan är, trygg. Sa han och alla pustade ut men vi var fortfarande oroliga.
-Och så har vi Lunah, din syster Xiumin. Ni måste hitta henne, det är de som är uppdraget. Sa han och alla kollade på varann och sen tillbaka på Kim.
-Ni får så lång tid ni behöver. Den här staden är stor, ni får se upp för faror. Sa han och jag svalde hårt.
-Vad är vi för nått? Frågade jag sen och Kim kollade på mig.
-Ni är Hybrids. Sa han och vi alla kollade konstigt på varan.
-Och det är? Frågade Kai.
-Från första början var ni vargar, och sen fick ni vampyrgift i er och de gjorde er till Hybrids. Hybrids med krafter. Sa han och jag kände en konstig känsla inom mig.
-Ni får vara försiktiga där ute. De är många som vill ha er för ni är Hybrids, så var försiktiga. Sa han och vände om för att gå.

Vi alla tänkte prisis säga nått till honom men han höjde handen utan att vända sig om.
Han fortsatte gå och gick sen runt hörnet och sen kunde man inte se honom längre.

Alla kollade sen på varann och ryckte på axlarna.
-Vi får väll röra på oss då! Sa jag stressat och alla suckade djupt och nickade.

U WHO CRIES BLOODDonde viven las historias. Descúbrelo ahora