U WHO CRIES BLOOD

•4•

•Xiumin•

Vi hade gått i timmar, förbi gata efter gata, hus efter hus.
Men inget.
Jag kände hur de bleka ljuset från solen började att försvinna.
Jag kollade bak på de andra och de gick med hängande huvuden och slöade sig fram.
Jag suckade och började gå på fortare.

Jag ska hitta Lunah, om de är det sista jag gör.
Jag tänker inte förlora henne.

Helt plötsligt började de att värka i mitt huvud.
Som om nån slog på varenda del av min hjärna.
Jag satte mina händer på huvudet och jag ramla ihop på marken.

-Xiumin!!! Hörde jag alla ropa och jag kunde se hur suddiga ansikten samlades runt mig.
-Xiumim! Deras röster ekade bort och blev svagare och svagare.

De blev suddigare och suddigare och snart kunde jag inte se nått.
Allt vart svart.

Jag kände hur mina tankar flög iväg.
Förbi allt som hänt och efter en stund stannade det.

Jag var femton igen.
Jag kunde se hur Lunah lekte ute på gården med mamma.
De båda skrattade.
Jag kollade mig omkring och jag var i vårt gamla hus.
Jag fördes automatiskt till pappas kontor.
Jag lyssnade noga och kunde höra att han pratade i telefon.

"Vad ska jag göra? Jag har försökt allt! Vad tänker du göra med dom?!"röt han frustrerat och jag svalde hårt och tänkte prisis trycka ner handtaget.

Men då försvann allt och mina tankar åkte vidare.
Jag var utanför en byggnad.
Jag gick sakta in och upp för trappor.

Musik hördes och de var låtar som jag aldrig hört förut.
Jag kom upp på våningen musiken kom från och jag gick mot en dörr.

Jag kollade in i rummet igenom glaset på dörren.
Jag kunde se mig själv, dansa.......
Dansa med de andra till låtar som jag inte kände igen.

Alla var samlade.

Luhan, Baekhyun, Chanyeol, Suho, Kris, Tao, D.O, Chen, Lay, Kai, Sehun...... Jag.
Vi såg ut att ha kul.

Jag tänkte prisis trycka ner handtaget men då försvann allt igen.
Jag flög förbi allt och snart var jag tillbaka till verkligheten.

Jag kunde känna hur mitt huvud dunkade av smärta och jag kunde höra hur deras röster blev tydligare.

-Xiumin?! Hördes Baekhyun's oroliga röst ropa.
Jag öppnade segt mina ögon och blinkade segt.
Jag kunde se hur de alla var samlade runt mig och jag kunde se tydligare nu.

Jag satte mig upp och huvudvärken slutade och jag kollade mig omkring på allihop.

-Hur är de? Frågade Kai oroligt.
-Jag- jag såg oss. Stamma jag fram i en chock.
De alla kollade på varann och sen på mig.

-Vart var vi? Frågade Chanyeol.
-Vi var normala killar som dansade till låtar jag aldrig hört förut. Vi var glada. Sa jag och de alla nickade.
-Det kanske är en del av fas 3. Att vi ser saker. Sa Suho och vi alla nickade.
-Vi får fortsätta gå. Jag vill hitta Lunah. Sa jag och reste mig upp på skakiga ben.
-Du, vi borde vila. Han den där Kim sa att vi fick all tid i världen. Sa Chanyeol och jag suckade frustrerat.
-Ja men tänk om vi inte hittar henne levande! Sa jag stressat med armarna i luften.
-Vi vilar nån timme sen fortsätter vi. Sa Baekhyun och jag nickade med en djup suck.

Vi gick in i närmsta hus och kollade oss omkring.
De luktade unket och dammigt.
Väggar, golv och fönster var smutsiga och höll på att tappa färgen.

Min blick fastnade på Kai som kollade sig väldigt mycket omkring.
-Va är de Kai? Frågade jag och alla riktade sina blickar mot mig och sen mot Kai.
-Jag är helt säker på att jag har sätt det här huset förut. I en dröm eller nått. Sa han och alla kollade chockat på varan och sen på Kai som gick runt.

Vad skulle hända nu?