Skuldens barn

Förord

Jag var ju kär i honom.
Lilla Alexandra.
Jag hade ju alltid varit förtjust i Micke.
Liksom tänkt bort de sex åren i mellan oss.
När han kom hem till mig för att hämta Fannys saker, så bara hände det.
Jag fastnade i ögonblicket.
Mamma och Pappa var inte hemma.
Det kändes bra då, men direkt efter var det som en våg av skuld som sköljde över mig.
Han sträckte på sig och började ta på sig sina kläder.
Jag var så gott som påklädd innan han än rest sig upp.
"Fan Alex, du kan inte berätta för Fanny" var det första han sa.
Självklart visste jag att jag inte kunde berätta för Fanny.
Det var då jag verkligen insåg det.
Jag hade legat med Micke.
Jag hade precis förlorat min oskuld till min storasysters pojkvän!
Hur kunde jag bara vara så dum?
Jag grät.
Så fort Micke hade lämnat lägenheten grät jag.
Jag grät hela kvällen och kunde inte sova natten därpå.
Varje dag var full av ångest.
Fanny bor i en egen lägenhet med Micke.
Hon ringde varje dag, men jag svarade inte.
Fanny var inte bara min syster, hon var min bästa vän.
Normalt brukade jag kasta mig över telefonen när hon ringer, för att höra allt om hennes perfekta liv.