Skuldens barn

Försoning över Karma

Där låg jag.
Där hade jag legat i minst fyra timmar.
Jag ska inte gå in på vad detaljerna, för det vill ni inte veta.
Men jag skrek, grät, svor och trodde jag skulle dö.
Sen efter cirka sex timmar kom Fanny in i rummet.
Hon hade inte sin bebis med sig.
Då kom hon.
Jag fick hålla min bebis för första gången.
Hon var några veckor tidig, men frisk.
Karma.
I början av graviditeten hade jag konstigt nog inte känt någonting.
Men nu kände jag hur jag fylldes med kärlek.
Fanny log.
Det är sant, jag kunde se ett riktigt leende.
Mamma och Pappa gick ut ur rummet tillsammans med läkarna, för att jag skulle få vila.
Fanny stannade kvar.
Då höll jag i Karma så hårt jag bara kunde, för jag var övertygad om att hon ville henne illa.
Fanny gick fram till mig.
"Får jag hålla henne?"
Jag skakade på huvudet så hastigt jaha bara kunde.
Fanny såg faktiskt sårad ut.
"Jag förlåter dig"
Jag bara nickade.
Det var för bra för att vara sant.
"Det är Micke jag borde ha varit argast på. Men han är borta för alltid och jag ska uppfostra Serena själv.
Vi är systrar och alla gör misstag, jag vill inte bråka mer" sa hon.
Jag lät Fanny lägga Karma i spjälsängen.
Sedan kramade hon mig.
Allt tack vare Karma.