Four misshandlad av sin pappa (full story)

Del 3:Four får reda på vad som händer i helgen

Four satt på sitt rum. Han hade blåa fula väggar som var slitna. Väggarna hade även flera hål i sig då Four hade fått flera vredesutbrott i hans rum. Four hade en tendens att slänga sin säng, med sina övernaturligt starka händer, in i väggen. Four satt nu på sitt rum vid sitt skrivbord med ögonbryn som var så spända som de kunde bli. Hans ögon var mörka. De var mörka på ett dystert och uttråkad sett. Vid den här tiden av Fours liv hade han problem med att hitta sig själv. Han kände sig som någon annan och mådde inte bra i själen.

-Four. Kom ner nu mat.

Four hörde bara rösten svagt genom sin dörr och bestämde sig för att gå ner. Meningen som Marcus hade sagt var lite oförstårlig men Four tänkte inte särskilt mycket på detta. Four hade som sagt några år tidigare förlorat många hjärnceller när han blev headshottad fyra gånger i huvudet under vattenkrig.

Four gick ner för trappan. Trappan hade på något mystiskt sätt flyttat på sig och Four ramlade nu ner fem meter från ovanvåningen. Det var ingen dramatisk händelse och Four ställde sig snabbt upp på fötter igen. Han gick in till köket där han hade hört Marcus kalla ifrån. Marcus satt med korsade armar i andra änden av bordet och stirrade rakt framför sig. Four gick sakta in i rummet med huvudet nedböjt.

-Min son, mumlade Marcus lågt.

Four lyfte på huvudet och tittade Marcus i ögonen. Fours ögon var mörka och nästan helt svarta. Hans ögonsvarta blev mörkare och mörkare. Marcus blev lite förvånad över att hans gener skapat de där mörka ögonen och muskulösa ögonbrynen. Men förvåningen gick snabbt över när Marcus kom på varför han hade kallat hit Four.

Four gick fram till bordet och satte sig mittemot Marcus. Bordet var ungefär 10 meter långt och 1 meter bred. Avståndet mellan sonen och fadern var stort och Four kunde nästan inte höra Marcus.

-Det är något jag måste berätta för dig Four, sa Marcus lågt.

-Va? svarade Four som inte hört vad Marcus sa.

Du förstår avståndet var väldigt långt plus att de inte hade fönster och vinden ven rakt genom köket. Vinden gjorde att Four hörde ännu mindre än han redan gjorde.

-Det är något jag måste berätta, sa Marcus igen högre den här gången.

-Vad säger du? sa Four som fortfarande inte kunde höra över den vinande vinden.

-Det är något jag måste berätta! skrek Marcus och ställde sig upp.

Han ställde sig upp så hastigt att bordet flög två meter åt Fours håll. Four blev mosad mellan bordet och den stol han satt vid. Men som ni redan vet är Four divergent och i princip odödlig. Four ställde sig upp igen med blod som forsade ur halsen där han fått en spik. Marcus satte sig ner igen och detsamma gjorde Four. De båda stirrade på varandra i några ögonblick tills Four började prata.

-Vad är det Marcus? frågade han med mörk röst.

Ifall ni inte redan visste detta föddes Four med mörk röst och hans röst blev ljusare ju längre han levde. Detta är väldigt ovanligt och Four är en av de fyra exempel på folk som har detta problem. Ni kan då tänka er hur mörkt Four nu pratade som nioåring.

-Jo, jag måste säga att, Marcus tog en paus. Skulle han klara säga detta. Var det för mycket. Skulle Four klara av att höra det? Skulle Marcus kunna fortsätta leva efter detta? Allt det var mysterium som Marcus snart skulle få reda på.

-Jo..jag ska berätta, vad som..händer..i helgen.

Marcus tittade ner i bordet och hans röst hade plötsligt blivit mycket mörkare. Mörkare än Fours. Four tittade på honom storögt.

-Ska du det Marcus? Är jag tillräckligt mogen?

Marcus nickade dystert fortfarande stirrande i bordet.

-I helgen..så...

Marcus hann inte fortsätta. När han öppnade munnen kom det inget ljud från honom utan istället kom imposter from amongos in. Imposter slet upp dörren och smällde igen den.

-Jag är vad som händer i helgen, sa han med ovanligt ljus stämma.

Imposter stirrade på Marcus.

Och plötsligt föll alla bitar på plats.