Kap 13 //Stephanie

32 3 0
                                    

Lika snabbt som hon stuckit hade jag gjort det också.
Som den lite favoriserade eleven jag var sa jag kort.
"Jag mår inte bra."
Utan minsta inlevelse.
Jag gick knappast teaterlinje.
Hon nickade förstående och jag tog min väska.
Vilken annan människa som helst skulle stuckit hem.
Inte jag.
Aldrig cyklade jag så snabbt som när jag skulle till stallet.
Min häst, Mariba.
Var den ENDA som förstod.
Ella, henne kunde jag knappast diskutera mina problem med.
Samantha, hade alltid valt Ella före mig.
Alex, ja... han skulle kanske förstå, men...
Det var få gånger som jag uppträdde normalt med honom.
Och Kevin, tjaa... Han var Kevin!
Jag suckade uppgivet.
Det är väll lika bra att träna till nästa tävling.
Tänkte jag.
Snabbt hämtade jag den blanka bruna sadeln med det matchande betslet.
Strax efter travade vi fram över banan med henne i perfekt form.
Plötsligt stannade hon skärrat och stegrade sig till hälften.
Bland buskarna stod Samantha och Ella.
Och jag tappade egentligen inte humöret för att dom var här, utan att dom gömt sig.
Och skrämt min häst.
Jag lugnade henne och travade irriterat fram till dom.
"Vad vill ni?"
Fräste jag fram.
Ella tvekade, det såg jag.
Men Samantha tog till orda och sa.
"Vi borde ta och reda upp allt."
Där gick gränsen.
"Du tar alltid Ella's sida!"
Och även om det var motsatsen till vad hon sa så var det som om Samantha tryckte tre ord upp i ansiktet.
Du har fel.
Dom hade ingen rätt att komma hit när jag var på det här humöret.

Sky whitout starsWhere stories live. Discover now