Sky whitout stars

Kap 19 //Stephanie

Under matte lektionen fokuserade jag mindre än vad jag brukade.
Jag planerade min plan steg för steg och varje gång Ella frågade mig nått gav jag henne bara ett retfullt flin och ryckte på axlarna.
Det var så jag funkade.
Under maten, utan att tänka fattade jag snabbt tag i Alex underarm och drog honom bort från dom andra.
Dom andra bara skrattade och Samantha gav mig två tummar upp.
Jag gav dom allihop långfingret och vände mig sedan till Alex.
"Joo... Alex."
Skrattade jag fram.
"Jag kan ha planerat världens sämsta plan någonsin, och Ella kommer hugga av kroppsdel för kroppsdel om hon får reda på det, MEEN.... Jag tror jag vet hur vi kan få ihop Kevin och Ella, i alla fall försöka."
Jag log glatt och Alex skrattade.
"Well... jag älskar dina skruvade planer så varför inte?"
Jag log ännu större och vi började tyst mumla.
När vi gick tillbaks till bordet såg alla spänt på oss.
"Vad?!"
Utropade jag, och tyvärr Alex SAMTIDIGT och jag kväde ett fnitter.
"Sååå... hur gick det för er?"
Jag kände hur mina kinder hettade, och när jag svagt sneglade på Alex såg jag en svag rodnad på honom med.
Jag ville skratta och räcka ut tungan åt honom, det var liksom Alex!
Skolans typ tuffaste, för det mesta drygaste och sportigaste kille!
Han, RODNA?
Pfft... Aldrig!
"Vadå hur gick det?"
Mumlade jag fram.
"Vi bara pratade."
Alex hummade till svar för att visa att han höll med.
"Pfft... Säkert!"
Jag gav Samantha en av mina kalla blickar.
Hon kan gärna lägga sig i andras privatliv, men påpekar man hennes eget, så dödar hon en.
Eller åtminstone slår en.
"Lägg av."
Fräste jag fram och Samantha höll tyst.
Jag suckade och mumlade irriterat.
"Jag går."
Alex reste sig också och sa.
"Jag hänger på."
Det gjorde så dom andra åter började skratta.
Och när både jag och Alex gav dom blicken: säger du ett litet jävla ord till dödar jag dig och slänger ner dig i ett hål med andra lik!
Efter det så höll dom tyst.
När vi kom ut skrattade jag stelt.
"Världens mest jobbiga människor"
muttrade jag sedan fram.
Alex skrattade och stötte sedan lekfullt till mig med armbågen.
"Jaa, men det är våra jobbiga människor!"
Vi log glatt åt varandra och fortsatte gå runt på rasten.