The Rose Princess

Kapitel 11

Jag tittade ner på texten i boken och fick en chock. Tillhör inte RoseLand älvorna och inte till människorna. Det kan bara inte stämma. Jag visste inte vad jag skulle fråga då. Min hjärna bearbetade det jag fick för svar. Jag bestämde mig för att gå till biblioteket åter igen. Jag knackade på och Lilja öppnade den stora dörren och hon nickade när hon såg boken och släppte in mig. Vi satte oss vid ett bord.

- Så prinsessan vad är fel?

- Jo du förstår jag frågade boken om det är människornas Roseland och den svarade falskt och sedan...

Lilja tittade på mig. Hennes blick fick mig att förstå att hon redan visste vad jag ville, men jag fortsatte ändå.

- Sedan frågade om Roseland tillhörde älvorna och då svarade de också falskt. Vad ska jag göra?

Lilja såg helt oberoende ut. Varför gjorde hon det för?

- Lilja jag behöver veta vilka som styr landet. Älvorna säger att pappa tog det från dem och om det är så måste jag ge tillbaka det. Men boken säger att det är falskt. Så vem tillhör Roseland till?

Lilja var bara tyst. Hon sa ingenting . Jag petade på henne.

- Lilja?

En svart ljus kom över mig och en tjej syntes famför mig. Det var Serena!

- Hejsan prinsessan! Trevligt att träffas igen.

Jag var iskall och kände inte min kropp.

- Vad vill du Serena? Jag har inte tid med dig.

Hon log och skrattade.

- Jag har ett medelande från din syster.

Mina ögon spärrades upp och jag kände en efterlängtan att träffa henne någon gång och fråga om vad som händer, men såklart skulle det inte bli gratis.

- Serena låt mig se henne.

- Varför skulle jag.

- Du får något.

Hon såg misstänksam ut men nickade. Hennes långa svarta hår släpade sig framåt så att man inte såg hennes gula ögon.

- Okej visst.

- Så Serena vad vill du ha?

Hon log för sig själv.

- Roseland.

Jag var inte chockerad över svaret, att Serena ville ha landet men vad hon skulle ha det till visste jag inte. Ett monster har inget med Roseland att göra.

- Vad ska du ha Roseland till Serena? Det är väl helt oanvändbart för dig.

Hon ryckte på axlarna.

- För att det kanske är min fars land från grund och början.

Hon försvann och vad hon sa låg kvar i luften som ett moln. Lilja vaknade och allt återgick till sin normala form. Jag öppnade Sanningens bok igen och fick en tanke.

- Lilja vad heter den sortens monster som Serena är?

Lilja fick uppspärrade ögon. Hennes hy blev vit och hennes ansikte blev smalt.

- Min prinsessa har du träffat Serena?

Jag nickade.

- Vad har de för namn?

- Opoloderx.

Jag nickade. Opoloderx betyder ondska och det var precis vad dem var. Ren ondska.

- Sanningens bok tillhör Roseland grund och början till Opoloderx?

Det tog en stund innan det stod " Ja". Både jag och Lilja tittade förvånat på Sanningens svar. Jag stängde igen den. Vi kan ju inte ge bort Roseland till Serena och dess folk "igen". De kommer ju förstöra hela landet så att det blir en mörk och ond plats. Mina idéer började komma och jag fick en briljant sådan också.

- Lilja tror du att jag kan få Älvorna att samarbeta med oss människor?

Lilja rykte på axlarna. Hon såg väldigt osäker ut på den frågan.

- Det är väl upp till er prinsessan.

Jag log och nickade. Snabbt reste jag mig upp och gick ut från biblioteket med några böcker jag hade plockat på mig. Jag gick fram till Sebastian som var i köket med pigorna.

- Sebastian kan du fortsätta lära mig Roselle på tisdagar?

Han tänkte efter ett bra stund och nickade sedan. Jag kramade om honom. Det var dags för mig att ha lite vett och etikett och läsa hela historien om vårt kungarike från människornas start och om älvornas skog. Jag var så taggad att inget kunde störa mig. Vart jag än gick hade jag med mig en bok och läste i.

Jag gick ner för trappan. Det hade gått tre dagar sedan jag hade bestämt mig för detta. Det var tre veckor kvar på lovet som jag hade på mig. När jag kom ner från trappan fortfarande helt inne i boken stötte jag på något och ramlade bakåt.

- Åh förlåt mig!

Jag kände igen rösten och såg Alexander framför mig. Jag började skratta. Han hade också en bok i handen.

- Det gör inget. Verkade som om vi båda var helt inne i våra böcker.

Han nickade och vi bestämde oss för att gå till vardagsrummet och läsa framför den överdrivna stora brasan som brann i minst 100 timmar eller något. Vi tog varsin stor fåtölj. Det var tyst och jag såg att Alexander läste en bok från 1987. Mitt omslag var bara brunt. Jag hade kommit så långt som till 4:e boken om Roselands historia. Jag hade fått mycket kunskap om min " fars land"

Klockan tickade och Alexander och jag satt bara tysta och läste våra böcker som minst var 500 sidor. Jag kände mig säker på den kunskap jag fått i mig och nu skulle jag bara börja på böckerna om älvornas skog och dess värld. Nu hade jag bestämt mig. Jag ska göra det rätta. Jag är ju en princess

Hej allihopa!

Nu är äntligen kapitel 11 av The Rose Princess ute!

Det har tagit mig ett tag att skriva detta kapitel för att jag har gjort upp en röd tråd.

Men hoppas ni gillar detta kapitel.

Puss på er // BelllaChan ~^_^~