The Rose Princess

KAPITEL 2

John gick hem efter en stund och jag satt kvar i sängen. Mina frågor som inte hade svar snurrade runt i mitt huvud. Jag ville veta vem min pappa var, varför det var en skål gjord av rosor i mitt skåp och varför bara jag kunde se texten. jag hörde ytter dörren öppnas och jag hörde mammas röst.

- Alexia är du hemma?

Jag var tyst ett tag. Skulle jag berätta för mamma?

- Ja jag är uppe!

Svarade jag lite snabbt. Mamma började gå upp för trapporna och öppnade dörren till mitt rum. Hon kom fram till mig och satte sig på sängkanten.

- Hej gumman... Hur mår du?

Hon strök min kind och tittade lugnt på mig. Jag ville verkligen berätta för mamma om vad som stod i brevet.

- Mamma...

- Hmm.... Vad är det?

Jag öppnade munnen men det kom inte någonting ur den. Efter ett tag så tod jag modet.

- H...Hur var pappa?

Jag tittade på mamma och hennes ansiktsuttryck ändrades från lugn till jag vet inte vad jag ska kalla det uttrycket.

- Din far... Din far var en fantastisk man. Han var charmig och underbar.

- Varför lämnade han dig när jag föddes?

Jag tittade på mamma med undrande blick och hon andades in och ut.

- Din far ville skydda dig och mig. Så han gjorde allt han kunde för att göra det. Även om det skulle ta livet av honom.

- Mamma... Jag fick ett brev i mitt skåp idag och det var från pappa, och han skrev att han ville träffa mig.

Mamma tittade på mig med en förvånad blick.

- Ville han träffa dig?

Jag nickade. Undrar om jag inte skulle ha sagt något. Jag borde kanske ha varit tyst. Det var tyst en väldigt lång stund. Tills mamma bröt tystnaden.

- Vill du träffa din far?

Mamma tittade på mig och jag rykte på axlarna. Jag visste verkligen inte om jag ville det. Men jag bestämde mig för ett svar.

- Ja jag skulle vilja träffa min far.

Mamma nickade åt mig och gick ut. Jag satt kvar i min säng. Efter en stund tog jag tag i min mobil och letade upp John bland kontakterna. Det gick två singaleser tills han svarade.

- Hej Lexi mår du bättre?

- Ja jag mår bättre. Jag var bara lite förvirrad av pappret jag fick.

- Du blev förvirrad av ett vit papper?

Det var tyst på linjen en stund.

- Min pappa vill träffa mig.

- Din pappa! Han som lämnade din mamma när du föddes?

- Grejen är att han inte lämnade oss... Han mer skyddade oss.

Det var tyst igen.

- Jag är trött så jag slutar. Ses i morgon John God natt.

- God natt.

Fortsättning följer...