The Rose Princess

KAPITEL 6

Jag tittade på brevet som min storasyster som jag inte visste fanns hade skrivit. Jag kände mig mållös och visste inte vad jag skulle göra. Det var bara för mycket. Tre friare en syster och en bror jag inte visste någonting om och på toppen av det så är jag en prinsessa, och tydligen finns det en flicka som vill döda mig. Kunde det bli konstigare? Jag la tillbaka brevet i kuvertet och gick upp på mitt rum. Brevet fick ligga i min byrå låda längst ner. Det knackade på dörren och Louis kom in.
- Hej Lexi
- Hej Louis.
Jag tittade på honom. Det var inte vanligt att någon kom in och pratade med mig.
- Vill du ta en promenad i staden?
Jag tänkte. Jag hade inte varit utanför slottet sedan jag kom hit så det skulle väll vara roligt att gå någonstans.
- Visst. Ska vi gå nu?
Han nickade och en bil körde in oss till stan. I staden fanns det en stor marknad, hus och ett stort tivoli. Allt var ljust och man såg glada människor över allt. Jag började le lite själv för att glädjen spred sig över hela staden. Vi gick och satte oss på ett cafe och tog någonting att dricka. Louis blonda, halv långa hår lyste i solens sken.

- Så Lexi vad tycker du om slottet?

- Det är väll okej har inte vant mig än. Jag är ju van att leva i en lägenhet med min mamma. Ensam.

Han nickade och började sippa på sitt kaffe. Det var tyst en lång stund. En man med en låda runt halsen kom fram till mig och räkte mig en vit ros.

- En vacker blomma till en vacker flicka.

Han log och gick i väg. En vit ros. Det var inte ofta man fick en sådan. Louis tittade på den och såg lite chockad ut.

- Louis vad är det?

- Va? Nej inget jag bara...

Han sa inget mer och det var tyst igen. Jag höll hårt i den vita rosen så att jag inte skulle tappa den när vi gick mot tivolit. Vi åkte massor av olika saker och skrattade så mycket att vi trodde vi skulle dö av andnings problem. Efter några timmar åkte vi tillbaka till slottet. Allt i rummet var ny tvättat, putsat och rent. Doften av rengöringsmedel var stark och obehaglig så jag öppnade balkongdörren. Luften kom in och doften av nattens blommor började stärkas. Jag tittade ner mot marken där blommor och buskar var planterade. Det var två veckor kvar tills jag skulle hem.

Eftersom det var vinterlov kom snön dagen efter. Allt var vit och inget syntes. Damen och träder var som borta och inga blommor syntes. Kylan var så hård att de hade stängt av vissa vägar till andra städer så man var tvungen att hålla sig till sitt eget land eller stad. Eftersom det var för kallt att gå ut tänkte jag utforska slottet mer. Jag ryckte och öppnade dörrar. På övervåningen där jag och min far har sitt rum fanns det ett stort rum längre bort. Jag öpnnade det och tittade in. Det var varmt och jag såg ett ljus. Det var en kamin, men ingen var där inne. Jag stängde dörren bakom mig och den låste sig. Handtaget var borta och jag fick rysningar genom kroppen, jag började knacka på dörren och frågade lungt om hjälp men ingen verkade vara uppe.

- Men hallå prinsessan.

Jag vände mig om.

- Serena!

- Det var länge sedan Alex.

- Alexia.

- Spela roll. Ingen kommer komma ihåg dig snart i allafall.

Hon slickade sig runt läpparna och jag backade bakåt.

- Vad är du för något?

Hon sa inget bara log och såg redo ut att kunna slita mig i styken med ett grepp. Jag svalde och kände mig svettig. Vad skulle jag göra. Serenas ögon ändrades till gula och ett par huggtänder växte ut.

- Så prinsessan. Nu är det din tur undrar om du smakar likadant som din syster.

Hon hoppade mot mig och jag började springa mot andra hållet. Hon grabbade tag sig i väggen och satt där. Hon rörde sig hastigt och kom loss. Hon kom mot mig igen.

- NEJ!

Jag blundade och inget hände. Var jag död? Jag kikade lite. Serena satt infångad i en bur av rosor!Hon slog på grenarna och försökte förstöra dem men de släppte inte. Jag var chockad och bara satt där, jag kunde inte röra mig. Någonting lyste på min hals. Jag gick sakta mot spegeln och såg ett halsband hängade runt min hals. Det var en guldkedja med inte mer eller mindre en vit ros. Jag tittade mot buren av rosor och den var borta. Serena var också borta. Handtaget på dörren var tillbaka och jag kunde öppna dörren. Jag gick ut. Vad hade hänt? Jag kom och tänka på min mystiska systers brev. Dörren till mitt rum stod öppen och jag tog kuveret ut lådan. Jag vred och vände på brevet men hittade inget mer än texten som hon hade skrivit. Det var hopplöst. Men vart kom den där buren ifrån. Allt jag gjorde var att skrika nej och ingen skulle kunna komma varken in eller ut från rummet eftersom det var låst och handtaget var borta. Mystiskt...

Fortsättning Följer...