The Rose Princess

KAPITEL 7

Jag trodde jag skulle sprängas av tänkande. Allt gick liksom inte ihop. Ingen skulle hunnit komma in eller ut från rummet eller kunnat komma in. Så vart kom buren av rosor ifrån och varför fick jag ett halsband med guldkedja och en vit ros på? Hur kom det sig att handtaget var tillbaka och dörren upplåst efter Serenas mystiska försvinnande. Det gick inte ihop. Jag suckade. Bur av rosor... Skulle jag fråga någon? Det kanske finns en historia bakom det. Jag bestämde mig för att gå till biblioteket i slottet. Det var stort och denna gången lämnade jag dörren helt öppen så jag inte skulle få några överraskningar. Jag tittade mig omkring bland alla böcker. Vart skulle jag börja leta och vad ska jag leta efter?
- Hallå är någon här?
Jag vände mig om och fick se en gammal kvinna. Hennes hår var grått och hennes hud skrynklig men hon hade en vänlig blick.
- Hejsan. Ni måste vara den som tar hand om biblioteket.
- Ja det är jag. Mitt namn är Lillian. Jag tar han om allt här inne och vem är ni?
- Mitt namn är Alexia. Jag är um...
Vad skulle jag säga. " Jag är prinsessan Alexia buga dig för mig" jag fnissade och Lillian tittade på mig.
- Ni måste vara prinsessan.
Jag nickade och var lite generad över att jag inte sa det. Hon frågade vad jag letade efter.
- Jag vet inte. Ett tecken eller blommor. Mitt liv är upp och ner just nu.
Hon nickade förstående och hon tog fram en bok.
- Titta igenom denna.
Jag tog boken och tackade. När jag kom tillbaka till mitt rum kastade jag mig i sängen och tittade titeln på boken. Men vad i? Det fanns ingen. Boken var bara grön med en guldkant. Jag öppnade den och det låg ett brev på första uppslaget. Denna gången blev jag inte lika överraskad eftersom jag är van att få oväntade brev vid detta laget. Jag öppnade det och läste det.
Kära Bok läsare.
Denna bok innehåller alla omöjliga saker och vanliga saker su någonsin sett. Det står information om allt och lite till. Det står betydelse, namn och ålder med mera.
Professor Calium.
Jag nickade lite förstående. Om det står om allt kunde jag nog hitta vad jag söker. Jag bläddrade till nästa sida och i början stod det något jag inte kunde läsa. Det var en text som bara innehöll sträck. Jag bläddrade till nästa sida och såg en växt, jag tittade på texten och den såg likadan ut som på förra sidan. Jag la ner boken på sängen och suckade.
- hur ska jag kunna hitta något om jag inte kan läsa texten.
Jag suckade igen. Efter en kort stund knackade det på dörren.
- kom in?
- Alexia din far vill träffa dig i matsalen.
Jag nickade åt kvinnan som kikade in försiktigt. Jag reste mig upp och gick ner till matsalen. Försiktig knackade jag på dörren till matsalen.
- kom in.
Jag gick in och ställde mig framför dörren som jag stängde.
- Ah. Alexia sätt dig ner.
- Javisst.
Jag satte mig bredvid honom. Båda var tysta tills min far började prata.
- Har du träffat alla tre pojkar.
- Ja det har jag. Jag och Louis var på tivoli i går.
- Jaså. Var det roligt.
Jag nickade.
Vi var tysta igen och jag tittade mig omkring och stanna med blicken på tavlan som smycket med den röda rosen hade hängt när jag kom hit och som öppnade en dagbok från min syster. Jag inspekterade den och tittade på ramen längst ner. Det var en text, texten såg likadan ut som den gröda boken jag hade fått utav Lillian.
- Far. Vad är set för text.
- Du menar den på tavlan. Det är RoseLands gamla ursprungs språk som de använde för 100 år sedan.
Jag nickade.
- Kan jag få lära mig språket och hur man skriver det?
Min far såg förvånad ut. Det var säkert för att det var ett gammalt språk och att vi är 100 år framåt i tiden, men han nickade och sa till mig att jag kunde börja i morgon.
( Nästa Dag )
Jag var uppe tidigt för att kunna börja lära mig det gamla RoseLand språket. Min lärare blev en man som stod far nära. Alltså Sebastian. Det kom sig att han inte bara kör far fram och tillbaka utan att han också är historie och språk lärare. Vi satt i en stor sal längst bort i slottet. I rummet fanns det massor med böcker och skrifter på språket jag skulle lära mig.
- Okej Miss Alexia då kanske vi ska börja med historien bakom språket.
Jag nickade och han började med värdens längsta mening.
- Språket heter Roselle. Så om du säger till någon vilket språk du talar så säger du att du pratar Rosellesi. Det är ett gammalt språk som våra förfäder skapade för vi i RoseLand skulle kunna hålla en hemlighet som bara vi vet.
- En hemlighet?
Sebastian nickade.
- RoseLand bär på en stor hemlighet.
- Det verkar intressant.
Han log och nickade och fortsatte sedan att lära mig om språket.
( 5 timmar senare )
- Tack för allt idag Sebastian. Kommer vi kunna börja prata lite i morgon?
- Jag tror vi väntar med det, men du är en bra översättare nu.
Jag log och sprang mot mitt rum.
- Nu har jag suttit och översatt hundra ord och texter så jag hoppas jag kan börja översätta boken.
Jag tog tak i boken som låg under min säng och slog upp den. Jag tittade på andra sidan där den första texten stod och såg sträcken. Jag började tänka.
- Det omöjliga.
Jag tittade på mina anteckningar som jag hade tagit under Sebastians lektion. Jag nickade det stämde. Jag slog upp nästa sida till växte. Det skulle ta lång tid men jag ville översätta allt och lära mig mer.