The Rose Princess

KAPITEL 1

- Kom nu Alexia vi kommer bli sena!

Jag sprang ned från övervångingen fram till halldörren där John står och väntar på mig. Han tittade på mig och suckade.

- Vad?

Jag tittade undrande på honom och han började fixa i mitt hår. Jag flinade mot honom och han slutade. John är homosexuell men älskar att hålla på med tjejers hår. Vi började gå mot skolan. Det regnade ner på oss och på vägen bredvid oss där alla bilar åker och blöter ner människorna som går på gatan. Lyckligt nog blev vi inte mer blöta än vad vi borde. Vi kom in i entren till vår skola och såg alla stå som vanligt. The Perfect G eller som de säger TPG i sofforna, Nördarna vi tavlan alla kan skriva på och håller på med någon matte formel. Basket lagget är såklart med The Perfect G och alla övriga lite vart som helst. Jag hör inte till någon av de tre grupperna. Visst det fanns mer grupper än nördarna, The Perfect G och basket laget. De grupperna finns hos de övriga. John tillhör de killarna som oxå är homo men han föredrar helst mig. Jag där imot till hör inget. Jag är en out stander som ingen går nära. Ingen pratar med mig. Ingen ser mig. Ingen känner mig och helt ärligt så gillade jag det. Vänner sårar en bara. John är bara ett undantag. Vi har varit kompisar sedan dagis så jag litar på honom.

- Jag går till Jack och dom klarar du dig?

Jag nickade och John gick mot Jack och killarna. Jag själv gick mot mitt skåp. Det ligger längst bort så det är en bit att gå.Jag öppnade skåpet och lade in min väska.

- Vad i?

Mitt i skåpet låg ett stort kuvert som jag själv vet att jag inte hade lagt dit. Jag tittade på kuveret men stängde skåpet, jag ville inte veta vad som låg i. Det har säkert kommit fel. Det jag inte vet något om behöver jag inte veta. Jag gick mot John men han lyssnade inte så bra när jag försökte prata med honom. Det ända rätta var att gå till klassrummet och låta det vara. Lektionen började och den var lång och tråkig. Allt prat om andra världs kriget och om rätt och fel. Visst var det viktigt men jag årkade inte med allt! Lektionen tog slut och jag gick mot mitt skåp för att hämta några saker. Jag öppnade mitt skår och hoppade bakåt. Kuveret låg kvar men denna gången låg det i en skål och skålen var inte gjord av glass det var gjord av rosor! Jag smällde igen skåpet och satte mig på golvet.

" Okej jag har inte en skål gjord av rosor i mitt skåp!"

Mina tankar far runt i huvudet. " Vad händer?" " Varför kommer någon in i mitt skåp utan att någon kan öppna det?"

Det var många frågor men inget svar. Jag reste mig upp och tittade på mitt skåp.

"..."

Jag öppnade mitt skåp försiktigt. Allt var kvar. Sakta tog jag kuveret och öppnade det. Jag läste långsamt.

Kära Alexia.

Jag hoppas du tyckte rosorna var vackra dem var speciellt för dig.

Jag hoppas du kommer och hälsar på mig snart.

Vill verkligen träffa dig snart och jag hoppas din mamma tillåter det.

MVH din far♥

Jag blängde på texten och trodde jag skulle svimma.

" Har jag en pappa?" Viskade jag till mig själv.

Jag började springa mot klassrummet.

" John!"

Alla som satt i klassrummet reste på sina huvuden från matteböckerna. Jag gick fram till John och tog tag i honom. Längst koridoren drog jag honom med mig. Ända fram till mitt skåp. Jag öppnade det försiktigt och allt var borta. Jag tittade på John och han suckade.

" Alexia har du sett ett spöke eller vad?"

Han himlade med ögonen.

" Nej det var en skål av rosor och ett kurvet här inne!"

Jag gav honom pappret som jag hade hållt. Han tittade på mig men en orolig blick.

" Mår du bra?"

Jag skakade på huvudet hastigt.

" Min pappa vill träffa mig! Min pappa!"

John visade mig pappret och det fanns inget skrivet. Jag tittade på det vita pappret där det nyss fanns text. Snabbt ryckte jag tag i papperet och tittade noga på det. Texten kom fram! Jag visade för John men han bara skakade på huvudet.

" Men det står ju en text här John!"

Han tittade på mig och tog upp mobilen. Han slog in några siffror och lade luren vid örat.

" Hej det är John. Din dotter mår nog inte så bra just nu så jag kommer ta hem henne."

" Okej tack då ses vi miss Clint"

Jag tittade på honom och han på mig. Han tog min hand och började dra mig hemåt efter han hade sagt att vi skulle gå till lärarna. Vi kom hem till mig och han slängde ner mig i sängen.

'' Vad är det för fel Lexi?.''

Jag visste inte själv vad som var fel så jag vet inte alls vad jag ska svara så jag bara skakade på mitt huvud. Han gick ut från mitt rum och hämtade lite vatten till oss båda. Han satte sig på sängkanten och började titta på mig. Jag tittade ner på glaset och plötsligt såg jag en ros formas av vattnet. Jag hoppade till i sängen så att glaset åkte i golvet och gick sönder. John reaktion var som vanligt " snabb" han tog fram borste och sopade upp allt. Sedan kom han med plåster för att sätta det på sju av tio fingrar.

'' Lexi mår du verkligen bra? du gör mig orolig...''

Jag skakade på huvudet fast jag själv visste att det var något fel på mig. varför ser jag bara rosor överallt? Och vem är min pappa och varför vill han träffa mig nu efter 15 år?.

Fortsättning följer...