The Rose Princess

KAPITEL 4

- Alexia klockan är snart 09:00 du måste skynda dig!

Jag for upp från sängen och drog på mig kläderna. Äntligen ska jag få träffa mig pappa. Visst den dagen jag fick brevet var det väl inte så roligt men mamma har berättat lite för mig så. Jag hade packat en liten väska med smink och kläder.

- Jag är klar!

Klockan slog precis om till 08:55. Jag är obeskrivligt exalterad nu. En vit bil svängde upp på vår infart och en man kom ut ur bilen. Mannen knackade och mamma öppnade. Det var samma man som hade stått i vår hall förra gången. Han tog min väska och lade in den i bilen. Mamma kom fram och kramade mig.

- Ha det så roligt nu och ställ så många frågor du vill.

Jag log och mamma log tillbaka.

- Jag kommer sakna dig. Du kommer inte få det ensamma nu i 3 veckor.

Mamma skakade på huvudet och släppte mig. Mannen öppnade dörren och jag satte mig i baksätet.

- Tack!

Han nickade och stängde dörren. Jag vinkade åt mamma när vi svängde ut. Sedan var vi iväg.

- Så kan jag få vet ditt namn?

Mannen tittade bakåt och jag förstod att han hade hört mig.

- Mitt namn är Sebastian miss Alexia.

- Hehe Sebbe.

Jag skrattade lite och han med.

- Nej inte Sebbe.

Han såg allvarligt på mig och jag slutade skratta. Jag nappade upp mina hörlurar och min mobil och satte på ''The Voice'' och sjungde med.

- I am the voice of your history. Be not afraid come follow me answers my call and I send you free.

Sebastian tittade bakåt mot mig och log. Vi hann åkta i 4 timmar sedan somnade jag. Jag vaknade av att någon skakade min axel.

- Miss Alexia vi är framme.

Jag gnuggade mina ögon. Nu är jag här. Jag är verkligen här hos pappa. Försiktigt klev jag ur bilen och det första jag såg var massor av rosor några fontäner och ett stort slott. Mina ögon spärrades upp.

- Sebastian är du säker på att vi är på rätt ställe? Inte för att vara elak men.

- Ja miss Alexia vi är på rätt ställe. Välkommen hem.

Vi började gå mot slottets ingång. De stora dörrarna öppnades och jag blev helt chockad. Vi kom in i en stor sal. Längst bort fanns det en trappa som delade sig. Vi gick upp för den vänstra trappan. Jag tog tag i Sebastians arm.

- Äru säker på att vi har kommit rätt?

Han nikade och jag blev tveksam. Sebastian knackade på en stor dörr och den öppnades.

- Välkommen tillbaka Sebastian.

Tonen i mannens röst var mörk men lugn.

- Er dotter är här ers majistät.

Sebastian bugade. Stolen mannen satt i vred sig snabbt åt vårat håll och han tittade på mig.

- Är det Alexia?

Han tittade på Sebastian och han nickade och mannen sprang fram till mig och kramade mig och hoppade upp och ner. Sebastian tog tag i mannens arm.

- Ta det lungt så du inte krossar henne.

Mannen hostade och bad Sebastian att gå ut.

- Så vad tycker du?

- Tycker om vad?

- Ditt hem.

-...

Jag stod tyst. Vad ska jag svara jag kan inte säga att jag hatar det men....

- Jag är chockerad. Jag mennar ett slott varför ett slott?

- För att jag är kung i RoseLand. Frågor?

- Varför är du kung och varför var du tillsammans med min mamma om du ändå skulle lämna oss. Och varför har du ljugit och inte sakt något eller tja du har inte sagt något men varför har mamma inte berättat något värför hålla TYST!

Jag andades hastigt och mannen eller " Min far" stod bara och stirrade på mig och såg halvt ledsen ut.

- Förlåt jag sa kanske lite för mycket...

Jag tittade ner på det rena golvet.

- Det gör inget jag förstår dig men jag var tvungen. Och jag älskar din mamma.

Han kramade om mig mjukt. Han måste också ha haft det svårt, jag mennar att styra ett land är väl inte det lättaste.

- Förresten tack för de fina rosorna jag fick på min födelsedag.

- Vilken rosor?

- Den du skickade på min 13 års dag.

Far log'.

- Det var inte jag.. Hur många fick du?

- Tre stycken. En vit, en röd och en gul

- Det var inte jag det var dina friare.

Jag tittade på min far.

- Mina vad!