the dark angel

Skolan

Jag hörde någon säga mitt namn och kom ur min trans. Det var Austin. Jag kollade på honom först en stund innan han vinkade med handen framför mig och flinade lite smått och sa "Ska du åka någonstans?" "Nej, jag bara hamnade i egna tankar, vart åkte William?" "Han ska till Svartadalen, vi ska åka utan han till Skolans station, han kommer redan vara där, ska inte du kolla hur Fenix mår? Var har du döpt henne till?" frågade Austin och jag tänkte en stund innan jag svarade " Jag kommer på något, jag går och kollar hur hon mår" svarade jag och gick upp till tornet där hon var. När jag kom upp och såg henne så kom en annan fråga upp i mitt huvud. Vad skolans station?

– Nya kapitlet -

Jag satt och kollade på när Fenix satt och åt sin mat. Det måste finnas något namn som passar. Jag kollad på henne och tänkte på hur hennes vingar såg ut som eld. Eldvinge. Jag ledde smått. Det finns säkert tusen bättre namn men Eldvinge beskrev henne. Jag hörde hur Austin ropade på mig. "De är dags att gå!" Jag tog på mig manteln och drog med mig väskan ner och Fenixs bur i ena handen medan min trollstav var i väskan. Austin tog Fenixs bur och vi flög iväg. Tack vare formeln William hade lärt mig så vägde väskan nästan inget. Vi flög över skogar och sjöar. Jag började se ett litet berg mitt i en vackert grön skog. Austin och jag landade mitt framför berget och Austin sa:

Lägg handen på stenen och blunda.

Jag gjorde som han sa och det kändes som jag flög. Jag vågade inte öppna mina ögon men efter ett tag kände jag mark under mina fötter och min hand nuddade inte stenen längre. Jag hörde en massa röster och öppnade mina ögon. Flera stycken personer i min ålder stod i som en grotta med en stor dörr framför oss av stål. Den såg ut som två änglavingar med två svärd i ett kors framför sig. Austin ställde sig framför mig med ett leende och sa:

Coolt, va?Hur hamnade vi här? frågade jag och han flinade.Det är en hemlighet skolan har. sa han och tog min hand och drog med mig igenom folkmassan.

Han släppte min hand och framför mig stod nu också William. Han gav mig ett brev och sa:

Läs det när du är i rummet du ska bo i, lova att skicka brev till oss, Fenix vet vart vi bor.Jag har döpt henne till Eldvinge. sa jag och dom båda nickade.Ha det så bra, glöm inte att plugga, det finns en massa kul man kan göra men vi var inte så smarta så vi tog det sista dagen, du fattar inte hur jobbigt det är att sitta mitt i natten och plugga. sa William och jag nickade.

Vi måste i en kram. Jag kommer sakna dom så mycket. Jag kollade runt om mig och vi är i en stor hall med stenvägar och det finns en stor port. Austin sa då:

Gå ditt bort, blunda när dörren öppnas, allt kommer gå bra.Varför ska man alltid blunda? frågade jag.Det finns en hake med att transportera sig emellan olika platser, om man inte blundar ser man sina värsta mardrömmar. sa han och jag bara nickade.

Jag ställde mig framför dörren med väskan och buren i mina händer och när den gled på glänt så blundade jag och när det kändes som att jag flög tänkte jag på hur det kändes att dra handen längs vattnet och se sin egna spegelbild när man flyger över vattnet. Jag kände med en dunst mark under mina fötter och höll på att falla men lyckades stå still.

Jag kollade upp emot det gigantiska slottet och kollade sedan runt om mig. Flera stycken elever stod på en bro som ledde till slottets port. Runt om oss fanns det en massa skog men bron tog slut vid sjön. Vi alla började gå till porten som flög upp och en kvinna med en spetsig svart hatt och en röd elegant klänning ledde emot oss. Hon sa med klar, hög och tydlig röst:

Välkomna första års elever! Följ med mig så ska ni få reda på vilka hem ni tillhör! Ni kan lämna väskorna där ni står och så tas dom upp på era rum!

Vilka hem? Austin och William sa inget om att väljas till några hem. Jag har aldrig i mitt liv passat in någon stans och alltid varit annorlunda. Fast det kanske ska bli ändring på det nu. Alla gick försiktigt in i den stora hallen som hade stora kristallkronor i taket och en rödmatta som ledde oss till en stor trappa. När vi började gå upp för den så kom vi alla ut på en balkong. Det fanns två trappor åt sidan men framför oss var det bara ett stort håll. Det gick en trappa längs väggen ner och en trappa längs väggen uppåt och en trappa som gick rakt fram neråt som hade en sto port i slutet av trappan. Det fanns facklor längsväggarna som lyste upp vägen för en. Det fanns ett valv vi varje topp av trapporna. Kvinna sa igen med hög röst som ekade igenom rummet:

Alla valv leder till klassrummen, för att komma till salen där ceremonin och middagen idag ska hållas följer ni trappan ni har längst framför er, vi kommer att få vänta en stund bakom porten innan ceremonin börjar, mitt namn är Evelina Quilli och jag är rektor på skolan.

Hon började gå längs trappan och alla följde efter. Vi alla stod tysta framför porten. Jag kände nervositeten växa. Vad händer om jag hamnar i fel elevhem? Men vilket är det rätta?