Svartadalen

198 11 3
                                    

William och Austin kom ner till salen och grattade mig över att jag fått brevet. Vi kollade igenom listan. Austin sa:

Då är det bara att åka till banken.

Banken? frågade jag.

Dina föräldrar har fortfarande pengar där, en del la dom undan ifrån hela början till dig i ditt valv men efter att dom dog så lämnades alla pengar i ditt valv. sa William.

Vi valde att flyga till banken. Jag trodde vi skulle till byn vi var i men vi åkte åt andra hållet.

Vi åkte till en skog och jag vet inte riktigt vart vi är. Vi landade mitt i den träd täta skogen och började gå. Jag följde efter och vi närmade oss ett stort berg som hade något som liknade en platt sten lutandes emot. William la sin hand på stenen och viskade ”vissa dig med sanningens öga”. Stenen började sakta brytas ner till sand. Jag följde med dom igenom grottan som hade vissat sig. Jag kollade bakom mig och såg hur stenen byggdes upp igen. Vi gick ett bra tag och det ända man hörde var våra steg som ekade i grottan. Efter ett tag närmade vi oss en klipphylla. Det fanns inget vid kanten så man kan falla flera meter rätt ner. Jag kollade ner och såg att det var flera meter ner men man gick längs en bred spiralltrappa som gick längs bregsväggen. Det var långt till andra sidan väggen och i mitten fanns något som liknade som en stor kristallblå diamant. Vi gick längs trappan. Dom hade gjort som groppar i väggarna där det var affärer med altl möjligt. Det stod alltingen en kvinna elelr en man bakom en bänk som det stod allt ifrån smycken till olika drycker på.

Vi gick länge och kom närmre marken. Vi kom till en stort sten valv som hade en drake framför sig. Jag var så fascinerad av att se en livs levande drake att jag inte hörde när den frågade:

Är du Skyler Williams?

Ja. svarade jag efter att min talförmåga kommit tillbaka.

Han öppnade porten med nån formel och vi gick in. Det var flera dörrar och vi gick länge och väl tills vi nåde en korsning. Vi tog vänster och i sluttet låg ett valv med en dörr av stål och flera vakcert skinande stenar runt. Dracken bad mig gå in först efter att ah låst upp dörren. Jag gick in och såg högar av guld pengar. William räckte mig en svart läderpåse med axelrem. Han sa ”Du kan plocka den full och sedan kan vi handla det du behöver för din skola” ”Glöm inte att du kan hämta ut pengarna själv, men du kommer inte behöva dom speciellt mycket fören nu” sa Austin.

Jag kollade på draken igen. Så vackert svart och ögon som skimrade som diamanter. Jag frågade draken ”Vad är ditt namn?” draken kollade på mig som om jag var tokig. Han sa sen ”Black-sky” och byggade. Jag buggade tillbacka. Dracken gick fram till mig och sa:

En drottning behöver aldrig bygga tillbaka för ett djur som mig.

Jag är ingen drottning. Sa jag.

Draken vände och vi gick efter. Jag tänkte på mycket det han sa. Drottning. Jag är ingen drottning. När vi var utanför dörren igen frågade jag William:

Vad heter detta ställe?

Svartadalen. Svarade han.

Varför? Frågade jag.

Har du inte sett det? Det mesta som finns här borde inte finnas i våran värld. Sa han och jag nickade.

Austin viskade:

Det är också det ända stället där alla är välkomna.

Jag kollade runt om mig och det förklarade mycket. Alla möjliga magiska varelser var här. Älver, Varulvar och Troll. Dom Troll jag såg var inte så äckliga som jag trodde dom skulle vara.

the dark angelDonde viven las historias. Descúbrelo ahora