the dark angel

Morgonen Innan

Efter ett tag hjälptes vi alla tre åt att ta fram en väska som jag fick reda på var min pappas. Som var som en trädlåda med läder utanpå. Den hade hjul som tur är. Jag började packa. Efter som jag har trollstaven nu som ska vara min. Så övar jag mycket nu. Dagen kom då vi skulle ta oss till tåget.

Vid frukosten så tog jag bara några tuggor av min macka. Jag hade som en stor tyngd i bröstet. Jag ville inte härifrån. Jag vill vara här och med William och Austin. Jag vill se mer av denna värld och världens hemligheter. Efter frukosten ville jag bara min oro skulle försvinna. Jag smet snabbt ut ur slottet och flög över skogen emot bergen och över sjön. När jag drog min hand längs vattnet så fylldes hela min kropp med lycka som gjorde det svårt att tänka på något annat. En stund senare landade jag framför slottet och fällde smidigt ihop mina vingar. Mycket träning bakom. När jag öppnade dörren så krockade jag in i William och han fick tag i min arm innan jag fall till marken. Vi stirrade in i varandras ögon och jag skulle kunna kolla i hans vackra ögon så länge jag lever men han släppte min arm och viskade ”ursäkta” och gick ut. Jag såg hur han hoppade upp och fällde samtidigt ut sina vingar. Han måste lära mig det där. Fast vart ska han? Jag har inte hunnit tänka så mycket om vad jag tycker om detta, jag har inte hunnit tänka mycket på vad jag känner överhuvudtaget. Jag har bara tagit in informationen jag fått och försökt vänja mig vid allt men glömt känslorna på vägen.

Jag började tänka min min pappa i stad 12. Han har alltid funnits där. Hur tar han det när jag är borta? Jag kan inte ens föreställa mig sorgen över att förlorat sin dotter och fru. För jag kommer nog aldrig kunna komma tillbaka ditt igen. Detta är min värld nu. Jag är född till detta. Jag kommer aldrig kunna komma tillbaka som hans dotter Skyler. Min hand gick till halsbandet med min blåa berlock. Dom är inte mina riktiga föräldrar men dom kommer alltid ha en plats i mitt hjärta. Dom gav mig ett hem även om dom inte var tvungna. Dom blev min familj när min var förlorad. Det kan jag aldrig tacka dom nog för.

Jag hörde någon säga mitt namn och kom ur min trans. Det var Austin. Jag kollade på honom först en stund innan han vinkade med handen framför mig och flinade lite smått och sa ”Ska du åka någonstans?” ”Nej, jag bara hamnade i egna tankar, vart åkte William?” ”Han ska till Svartadalen, vi ska åka utan han till Skolans station, han kommer redan vara där, ska inte du kolla hur Fenix mår? Var har du döpt henne till?” frågade Austin och jag tänkte en stund innan jag svarade ” Jag kommer på något, jag går och kollar hur hon mår” svarade jag och gick upp till tornet där hon var. När jag kom upp och såg henne så kom en annan fråga upp i mitt huvud. Vad skolans station?

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Hej igen! jag har varit usel på att uppdatera men jag har inte haft någon insperation så nu lyckades jag sätta mig ner och skriva en kort del som blir lite som en mellan del. Jag vet inte när nästa del är klar men jag måste tacka er för alla kommentarer, röster och speciellt läsningar 800!!!!. Jag svimmade nästan när jag såg siffran. Men tack ennu en gång och så hopaps jag en kick av insperation till nästa del kommer snart.