the dark angel

En skrämmande överraskning

När vi kom hem så var fortfarande William inte hemma. Jag satt i biblioteket och läste ur dom olika böckerna. Jag hittade en om magiskavarelser. Jag läste om alla möjliga varelser. Jag var så inne i boken att jag inte hörde när William kom in i rummet. Han sa:

Jag vet vart en del av dom djuren bor, en del skulle gärna villa träffa dig.

Jag kollade chockat upp på honom. Skulle en del av dom djuren villa träffa mig. Dom flesta skulle nog villa döda mig. William sa:

Men säg inget till Austin, han skulle tro jag var tokig som tog med dig till dom, jag går ut och du kan komma om en stund senare om du vill.

Jag satt och tänkte en stund. Jag ledde lite smått över att få se djuren som jag inte trodde existerade och det kommer inte bli dumt att vara med William.

Jag reste på mig och gick. Jag kollade runt om mig. William stod inte utanför. Har han redan gått? Jag kollade runt om mig. Jag såg honom sedan vid skogen. Jag gick dit. Vi började gå igenom skogen. Efter ett tag så var vi djupt inne i skogen och William hade inte sagt något. Jag följde fortfarande efter. William stannade sedan. Han vände sig emot mig. Han fällde ut sina vampyrvingar och tog tag om mig. Vi flög snabbt upp i luften. Jag skrek. Vi landade sedan vid en klippa. Han höll fortfarande i mig. Han tog sin hand till sitt ansikte. Han drog av en mask och framför mig var ett annat ansikte. Jag visste inte vad jag skulle göra. Han sa:

Så du dog inte föra gången, men nu är det slut.

Han knuffade mig emot klippan. Han höll fortfarande hårt i mig. Jag kan inte komma loss. Jag skrek på hjälp men inget hände.

Jag knuffades det sista emot klippans kant och jag fall. Jag föll flera meter ner. Jag skrek och visste inte vad jag skulle göra. Jag kände hur jag slutade falla men jag kände inget. Jag öppnade mina ögon. Jag möte Williams ögon. Vi flög över marken med hjälp av hans vampyrvingar. Jag kollade på klippan och såg Austin fajtas med han som kidnappade mig.

William flög bort till slottet. Han släppte försiktigt ner mig på marken. Han sa:

Gå in i slottet, jag sticker till Austin.

Han drog sin hand längs min kind och flög sin vägg. Jag bara stod där i chock över vad som hänt. Jag gick sedan sakta in i slottet. Jag föll ner på golvet och kunde inte sluta tänka på vad som precis hade hänt. Dörren öppnades och både William och Austin kom in igenom porten.

Dom båda hade sår och jack som blödde. William hade än blåtira längs ögat och Austin hade fått ett jack som gick över hela kinden. Jag hämtade snabbt en låda som hade allt som behövdes. Jag gjorde så gott det gick. Efter ett tag så verkade dom båda ha återhämtat sig. För första gången på hela stunden sa jag något:

Tack för att ni räddade mig.

Den natten kommer vi inte glömma i första taget. Jag lyckades sova under natten fast efter ett tag började jag känna smärta i kroppen och jag kunde inte komma ifrån det.

Det bara var där. Jag kunde inte heller vakna upp. Allt stannade upp. Smärtan blev värre och värre. Jag vet inte hur länge det blev så här. Fören det kändes som att det brann inne i mig. Jag skrek. Det kändes som en evighet innan smärtan började av ta. Fast då kom en ny smärta. Det kändes som något gick ut ur min rygg. Jag kände sedan hur en värme fyllde mig. Jag började komma tillbaka till verkligheten. Jag öppnade mina ögon snabbt. Jag bara låg kvar och visste inte vad jag skulle ta vägen.