Låt jorden sova 🇸🇪

3. Uppdrag

Ljudet av en väska som landade bredvid honom väckte Tyler från förundran över omvärlden.
Mannen som delade ut väskorna gick vidare till nästa medan Tyler lade märke till någon som verkade vara gruppledare.
Den äldre mannen stod med händerna i sidorna och hade en ledares uppsyn.
Det var tydligt att han snart skulle dela ut direktiv åt de som stod samlade runt honom.

Tyler tog upp ryggsäcken och trädde armarna i remmarna.
Det fanns även en rem som skulle knäppas fast över magen, så han säkrade den och inväntade sedan att få höra vad som skulle göras.

Mannen lät blicken vandra över dem och verkade till slut anse att tiden var inne.
”Välkomna allihop. Jag heter Aaron Sallow och är ledare för den här expeditionen. Är det något som är oklart, om något händer eller om ni hittar något att rapportera så är det mig ni vänder er till.”
Han pausade för att låta blicken svepa över dem igen.
Tyler fann det lite onödigt då det inte direkt var någon brist på allvar i gruppen som det var, men det kunde ju hända att han bara pausade för att samla tankarna själv.
Den ovana situationen gjorde dem nog vimmelkantiga allihop.

”Ni ska få dela upp er två och två. Grupperna kommer att bestå av en soldat och en överlevnadsexpert. Små grupper tar sig fram mer obemärkt och skulle något hända råkar vi inte illa ut allihop. Med det sagt vill jag att alla tar det här på största allvar och inte tar några onödiga risker. Jag litar på att våra utbildade överlevare satsar allt de har på att hålla sin partner under uppsikt och är vaksam på sin omgivning. Soldaterna gör det samma. Jag ville veta hur omgivningen ser ut och vilka som finns där. Som det är nu vet vi ingenting om vår omvärld. Andra bunkrar vet vi att existerar, men de har inte alla klarat sig lika bra som oss. Många har vi tappat kontakt med och de som finns kvar vet lika lite som vi. Vi har informerat de andra om att vi tänker lämna vår bunker och de kommer att göra det samma. De befinner sig dock många mil ifrån oss, så chansen att träffa dem under vår runda idag är högst osannolik.”
Aaron tog emot den sista ryggsäcken från mannen som delat ut dem.
”Ni har alla bekantat er med en sedligt packad överlevnadsväska. Precis som ni lärt er under era träningar så är dessa packade på samma sätt. Utrustning och förnödenheter sitter på sina bestämda platser och varje packning ni har är komplett. Det är dock bara soldater som har en karta och en penna. Under er runda vill jag att ni antecknar och märker ut precis allt ni ser som kan komma till nytta för oss att veta. Vägar, floder, platser och eventuell bebyggelse vill vi gärna få markerade. Våra kartor är trots allt närmare hundra år gamla och de lär inte ge en rättvis bild av vår omgivning. Är det någon som har några frågor redan nu?”

Då gruppen stod tyst gav Aaron dem klartecken att välja en partner.
De som inte kunde välja skulle han själv ordna partners åt.

Tyler lät blicken svepa över de som var soldater.
Vilka de var behövde han inte fundera på.
Soldaterna hade alla ett gevär hängande över axeln och överlevnadsexperterna kände han sedan tidigare.
De flesta soldaterna kände han förstås också igen, men han var inte lika bekant med dem.

Hjärtat slog lite hårdare när han såg att Colt var en av dem.
Hans kropp kunde ha inspirerat statyn av David, medan hans ansikte var snyggare än den kända statyns.
Kort mörkt hår och blå ögon likt förgätmigej, eller i alla fall bilder på blomman i fråga.
Tyler försökte att inte titta allt för mycket åt hans håll.
Den knappt antydbara skäggstubben gjorde honom inte direkt mindre attraktiv och hoppet om att få vara grupperad med honom hägrade.
Tyler var dock inte säker på om han vågade gå fram och föreslå samarbetet själv.
Han hade aldrig pratat med Colt tidigare så det fanns inte direkt någon ursäkt annat än att lite för uppenbart visa intresse.

Hjärtat gick upp i varv när Colt slängde en blick åt hans håll.
Sekunden senare kom Colt gående i hans riktning.
Tyler motstod frestelsen att titta bakom sig för att försäkra det inte var någon annan som Colt var på väg mot.
Det skulle se osäkert och lite barnsligt ut att börja se sig om.
Istället flackade hans blick mellan Colt och de andra framför honom.
När han insåg att Colt log spred sig värmen ända ut i tårna.