Låt jorden sova 🇸🇪

5. Halvsanning

Tylers blick svepte över rummet så snart han steg in i matsalen.
Tv-skärmarna hade fortfarande den blå bilden med det gröna jordklotet på sig så han räknade med att hitta en bra plats innan nyheterna började.

Hans blick fångades av Zona som sträckte på ryggen och höjde huvudet i en ivrig gest.
Kvickt skyndade han till bordet där Zona satt.
Platsen bredvid Zona var ledig, så Tyler var snabb med att sätta sig där innan han såg sig om i rummet.
Alla verkade vara där. I vanliga fall fanns majoriteten av folket i bunkern på plats, men vissa gjorde sig inte besvär.
De nöjde sig med att höra nyheterna i andra hand vid ett senare tillfälle.
Nu var salen stimmig och kaotisk.

Melodin som spelades upp innan nyheterna fick alla att tystna.
Med ens tycktes alla frysa till statyer medan de blågröna skärmarna speglade sig i deras ögon.
Tyler satt så nära Zona att deras axlar rörde vid varandra och Tyler undrade om Zonas hjärta klappade lika hårt som hans.

En kvinna dök upp i bild.
Hennes gråblonda hår var uppsatt och hon var klädd i en grårutig kavaj.
Framför sig hade hon ett skrivbord och i bakgrunden fanns en prydlig bokhylla.
Tydligen hade man gett upp de fejkade krigsscenerna.
Tyler hoppades att det innebar nyheter med verklighetsgrundade fakta.

”God kväll. Mitt namn är Laura Novakon och jag är ledare för vår lokala Terragard ... Jag räknar med att många där ute söker svar och förklaringar på de senaste dagarnas händelser. För att bistå med det blir jag tvungen att gå tillbaka till hur det började.”

Laura suckade lätt som om hon samlade sig för ett långt samtal och justerade sin sittställning.

”För över hundra år sedan var vår värld i ett bedrövligt skick. Avgaser, föroreningar, sopor och gifter flödade fritt ut i vår känsliga natur. Människorna visste gott och väl om detta, men de vägrade ändra sin levnadsstil. De bet sig fast vid sina bekvämligheter. Ingen ville offra något för att rädda vår värld.
Det var då Terragard steg in i bilden. Våra förfäder visste att de skulle bli tvungna att ta till drastiska metoder för att orsaka en förändring.
Operation Jordsömn föddes.
Planen var att skapa ett krig som fick människorna att söka sig under jord. Ett falskt krig som skulle få utspela sig tills jorden fått en chans att återhämta sig.
Våra grundare bestämde att hundra år var en lagom tid. På hundra år skulle jorden få återhämta sig medan människorna skulle bli tvungna att lära sig leva utan den lyx de blivit så fästa vid. Telefoner skulle tappa sin funktion, bilar skulle inte behövas på samma sätt, flyg skulle upphöra och civilisationen kunde skapas på nytt.
Det var en genomtänkt plan, även om vissa aspekter skulle anses grymma.
Våra grundare åtog sig den tunga bördan att utföra planen.
Utvalda personer inom politik, vetenskap, hantverk och industri fick uppgiften att ta hand om planeten medan resten av mänskligheten tog skydd. Kemiskt avfall skulle fortfarande övervakas, kärnkraftverk behövde hålla kylsystemen igång för att inte överhettas och kvarlämnade husdjur behövde tas omhand.
Samtidigt behövde vi bygga en ny värld där människan kan leva på naturens villkor för en grönare framtid.”

Laura fick en nästan drömmande röst, samtidigt som det hördes att hon försökte låta övertygande.
Tyler sneglade som hastigast på Zona, men han såg bara på skärmen med samma koncentration som gick att se i alla andra ansikten i rummet.

”Under er vistelse i skyddsrummen har ni formats till ett folk som värdesätter naturen. Ni tar den inte för given så som våra förfäder gjorde. Ett sådant folk vill vi välkomna till den värld vi skapat. Vi har byggt bostäder och samhällen som bara väntar på att bebos av er och ni kommer att tilldelas yrken som passar.
Inom de närmaste dagarna kommer vi att besöka de bunkrar som klarat sin prövning och informera er närmare om hur läget ser ut för er. Ni ska få uppdaterade kartor över era områden och hänvisas till de samhällen som står och väntar på just er.
Ni är varmt välkomna till vår värld ovan jord och jag hoppas att ni vill värna om den så som våra förfäder offrade sig för att göra.”