Låt jorden sova 🇸🇪

6. Strategi

Tyler sökte sig upp till den stora porten så snart han ätit frukost.
Han hade inte hört något om det ens fanns några uppdrag längre, men han ville gärna få gå ut igen.
Bunkern kändes instängd nu när han fått uppleva världen utanför.

Ingen stoppade honom när han steg ut och han möttes av barnfamiljer som tagit med filtar ut för att se på naturen.
Alla höll sig nära dörrarna vilket tydde på att de var beredda på att rusa in om något hände.
De litade inte riktigt på sin omgivning än, vilket han förstod.
Världen var skrämmande när man sett så lite av den.
Det de sett på film var trots allt glimtar av en försvunnen värld.
Ingenting var det samma längre.

Tyler fick syn på Sallow.
Han hade ställt bordet på samma ställe som tidigare och studerade kartor.
Bredvid honom stod Colt och Tyler kunde inte låta bli att gå dit.
Det fanns lite hopp om att de kunde få göra något uppdragsliknande.

”Avis. Du kom helt lägligt. Jag hade precis tänkt skicka någon för att hämta dig”, sa Sallow när han fick syn på Tyler.
Tyler kände sig genast hoppfull.
”Jag håller på och sänder ut jaktlag. Vi har levt på marsvin och egna odlingar så länge att något omväxlande vore önskvärt. Du är väl tränad i jakt? Colt här ställer upp som din partner”, fortsatte Sallow.
Tyler nickade.
”Absolut. Jag vet inte hur min träning mäter sig mot det praktiska, men jag ska göra mitt bästa.”
Sallow nickade.
”Låter bra. Då kan ni söka er mot sjön som vi fick bekräftat att finns kvar under gårdagen. Det finns ett jaktlag här och ett kommer att skickas hit.”
Sallow visade på kartan hur de andra jaktlagen skulle röra sig så att de inte kom för nära varandra.
Tyler såg till att memorera kartan innan han och Colt fick varsin ryggsäck och gav sig av.

Tylers steg var långa och raska.
Gräset prasslade runt fötterna på dem, men han såg till att lyssna på omgivningen och inte fascineras för mycket av fel ljud.
Han kunde ha lyssnat på suset i träden och fågelkvitter hur länge som helst, men han ville inte låta uppdraget bli lidande.
Det kom tid för att bara njuta av omgivningen senare.
Han ville göra ett bra jobb så att han blev ombedd att ge sig ut igen.
Han var skapt för att vara ute i naturen.
Han kunde känna det i varje fiber i sin kropp.

Colt höll sig snett bakom honom medan de närmade sig sjön.
Tyler märkte att Colt ofta sneglade på honom.
Det kunde bero på att han sökte Tylers expertis, men det kunde ligga något mer i blickarna.
Tyler vågade inte snegla tillbaka för att ta reda på det.
Det fanns inte en chans att han kunde göra det diskret.
Samtidigt ville han verka professionell.
Inget skulle hindra honom från att söka upp en stor hjort som de kunde ta med hem.
Han hade redan bestämt att ett stort bytesdjur var att föredra.
Harar, fåglar och mindre djur var säkert värdefulla, men kom han hem med en hjort skulle han bevisa att han var bäst på det han gjorde.
Inte en chans att han blev att sitta hemma efter det.

Tyler tvärstannade när en stig korsade deras väg.
Han sjönk ner på huk och synade spåren.
Klövspåren var lätta att utskilja, men om de var gamla var det inte till någon nytta.
Ju färskare ju bättre.

Colt stod tyst bredvid honom och verkade hålla ett öga på omgivningen.
Tyler reste sig efter en titt och följde stigen åt vänster.
Sökte stigen sig för långt österut skulle de få avbryta då de kom för nära den andra gruppen, men om stigen sökte sig mot sjön kunde de hitta ett passande villebråd.

Stigen vred sig allt mer söderut och verkade gå i riktning mot sjön.
Tyler var uppmärksam på omgivningen ifall hjorten skulle komma inom synhåll.

En skymt av något längre fram fick honom att huka sig.
Colt följde hans exempel och de smög sakta genom gräset mot en glänta.
Redan på håll såg Tyler familjen med hjortar som betade.
Han sökte sig mot ett träd för att kunna resa sig utan att de såg honom.
Helt passligt fanns en klyka i trädet att kika fram genom.