Tyler har aldrig sett världen utanför den bunker han föddes i.
Tillsammans med närmare 2000 överlevare väntar han som alla andra på att kriget ska gå över.
En kväll avslöjar dock en nyhetsreporter att det inte finns något krig. Allt är en lögn.
J...
En viss upprymd känsla dröjde sig kvar när de smög iväg till duschen. Det hade blivit så pass sent att ingen var i rörelse längre, men hade de blivit påkomna var det trots allt inte ovanligt att folk gick till duschen samtidigt. Det fanns två bås i varje dusch och det hände ganska ofta att de gjorde varandra sällskap. Deras fnissiga och smått upprymda uppsyn hade förstås väckt vissa misstankar. Tyler hade ingenting emot att folk visste att han och Zona kommit så pass nära varandra, men det kändes ändå som att det var privat och något som de höll för sig själva. Åtminstone medan det var så pass nytt.
Tyler kröp ner under sitt täcke efter den snabba duschen. Han hade inte blött upp håret för att slippa ha en fuktig kudde men det kändes ändå fräschare att ha fått skölja av sig lite.
Zona dunsade snart ner bredvid honom efter att ha lagt sin kudde på plats. Han drog sitt eget täcke över sig innan han vände sig så att han kunde lägga en arm om Tyler. Efter en djup suck blev allt att kännas väldigt tyst och stilla. Tyler var fortfarande lite upprymd även om han tyckte om att bara vara. Trött men inte sömnig kunde man kanske kalla det.
”Fortfarande okej?” undrade Zona. Tyler vaknade till och insåg att han legat med blicken på undersidan av Zonas säng en bra stund. ”Jo. Helt okej.” ”Du verkar lite frånvarande.” ”Mycket att fundera på bara. Jag är nog inte trött nog för att somna, så jag lät tankarna vandra.” ”Jag tänkte om du ångrade dig eller något.” ”Nej. Inte det minsta. Jag funderar på om jag borde säga till Colt att jag har en pojkvän så snart som möjligt så att han inte går och bygger upp någon form av förväntningar. Och så tänkte jag på att vi borde säg att vi vill bo tillsammans när vi får frågan om vårt nya boende ... Jag undrar om vi borde begära ett litet hus eller inte. Det är ju inte som att vi behöver något stort ställe, men lite utrymme vore ju trevligt.” Zona drog honom hårdare mot sig och kysste honom på kinden. Gesten fick Tyler att le innan han vände sig mot Zona. ”Vad gillar du bäst? Hus, stuga eller radhus?” Zona log. ”Ingen skillnad. Bestäm du.” ”Hm ... En stuga vore mysigt, men vi kanske borde höra vad som finns först.” ”Det är väl lättare att välja om man vet vad som finns att välja, jo.” Tyler log när Zona började låta sömnig. Han sträckte fram handen och smekte undan en hårslinga som fallit över pannan på Zona. ”En sak kan bli lite knepig att svara på förstås, om inte du känner att du är säker redan nu”, mumlade Zona. ”Vadå?” ”Hur stor bostad vi behöver lär bero på om vi tänker bilda familj eller inte. Inte för att vi behöver bestämma oss redan nu, men vi lär få frågan.” Tyler funderade för ett ögonblick. ”Jag vet inte. Jag kan ju få barn om jag vill, men det innebär ett uppehåll med sprutorna. Jag har nog alltid varit öppen för möjligheten, men kanske inte nu direkt.” ”Mm.” ”Du då?” ”Samma ... Fast jag lär nog inte bli gravid.” Tyler fnissade till. ”Nej. Inte direkt.” ”Fast man vet ju inte vad de utvecklat för medicinsk teknik medan vi bott här nere. Vi får väl höra vad det finns för alternativ när det väl kommer på tal.” ”Mm.” Zona suckade och lade sig mer bekvämt. ”Men nu tycker jag att vi sover”, mumlade han. Tyler log och kröp ihop med armen om Zonas midja. Att hitta sömnen efter det var inte så svårt. Han var tröttare än han insett och känslan av Zonas närhet vaggade in honom i en varm trygghet.
¡Ay! Esta imagen no sigue nuestras pautas de contenido. Para continuar la publicación, intente quitarla o subir otra.
