Självmord | F.S

T R E

~~ Tindras perspektiv ~~

Jag grät så mycket att hela sängen snart var blöt. Jag fortsatte gråta undertiden jag sprang runt och letade efter ett rakblad. Tillslut hittade jag ett i badrummet på en av Felix nya rakhyvlar. Det var den enda utvägen nu. Det jag förtjänade. Jag tog rakbladet och började skära mig i armen. Sju gånger han jag skära mig innan jag sjönk ihop på golvet. Varför är mitt liv så här var det sista jag han och tänka innan jag tror jag svimmade.

~~ Felix perspektiv ~~

Vi hade precis repat igenom alla låtar vi skulle spela på konserten nästa fredag.

"Skulle inte bara Tindra gå på en liten promenad och ta luft?" Frågade jag som började bli orolig för vart hon var. Jag hade självklart insett att hon antagligen skulle ta chansen och dra men jag kände mig ändå lite besviken. "Jo, hon sa det iallafall men hon har varit borta i typ två och en halv timme nu" svarade Omar som jag tror märkte på mig att jag var orolig.
"Oj" fick jag bara fram då jag inte trodde att vi hade övat så länge.

Vad kan ha hänt? Varför kom hon inte tillbaka? Snälla gör inget dumt nu.... frågorna far runt i mitt. Jag gick ut och tog lite vatten innan jag sedan gick tillbaka till killarna.

"Jag lovar att allt är bra och att hon bara träffade någon kompis någonstans och följde med den" Säger Omar som alltid ser det positiva i allting. Jag kan förstå att han tycker att jag överreagerar då han inte hade vet hur vi faktiskt träffades.

"Mm säkert" svarade jag skeptiskt. Men det fanns inte så mycket att göra liksom. Jag kände att något var fel, något var så extremt fel. "Men vill ni följa med hem till mig och spela eller kolla film eller nått" försökte jag. Jag ville inte vara själv då jag hade en så sjukt obehaglig känsla om hela situationen.

"Aa det blir bra" sa Ogge och de andra nickade. Det var skönt att jag iallafall inte skulle behöva vara själv nu.

~~ Omars perspektiv ~~

"Men vad ska vi hitta på då?"Frågar jag som när vi kommit hem till Felix direkt blivit uttråkad typ. Det var bara sån jag var, saker behövde hända hela tiden.
"Jag vet inte vad vill ni helst film, spela eller gå ut och hitta på nått"säger Oscar.
"Jag vill inte gå ut iallafall är helt död" skrattar Ogge.
"Jag är också död så ska vi kolla film då" svarar jag mitt i en gäsp. "Så vilar vi ju typ lite samtidigt.
"Aa väljer ni film så kommer jag snart. Ska bara gå på toa" svarar Oscar.

~~ Oscars perspektiv ~~

Jag började gå mot badrummet jag hade så många gånger varit här så det kändes nästan som att jag bodde här nu. När jag öppnar dörren ser jag det. Tindra ligger på golvet. Det är blod runt hela armen och huvudet och bredvid henne ligger ett litet litet rakblad. Jag började långsamt gå mot killarna igen. Det kändes som att jag skulle svimma och jag fick svarta fläckar i synfältet. Vad var det som precis hade hänt??

"Eeh Oscar vi valde film" säger Felix innan han kollar bort igen
- Fel....Feli.....Felix b...a...a...d...r....ummet h...h...ho...n ä...r d....ä.....ä....r, lyckas jag få fram. Det jag precis sätt var det värsta jag någonsin upplevt. Vad var det som hänt?? Varför var hon hos Felix?? Hur lärde han känna henne?? Så många frågor och på nått sätt kunds jag inte låta bli att skylla lite på Felix. Jag hade varit med om det värsta i hela mitt liv och det var han som gjort så.
"Tindra?" Frågar Felix förvånat då han inte heller visste att hon var i hans lägenhet och börjar springa mot badrummet.

~~ Felix perspektiv ~~

Jag började springa mot badrummet. När jag kom fram till badrummet så jag Tindra ligga där på golvet helt kritvit i ansiktet. Mina ögon börjar vattnad. Jag sjönk ner på golvet bredvid henne och smekte hennes ansikte samtidigt som jag lyfte upp henne i mitt knä. Mina kläder blev blodiga både av blodet från hemma huvud och hennes armar.

"Ring ambulans!!" skrek jag i ren panik jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Är hon död?? Kommer jag aldrig mer få se hennes fina tindrade ögon som utstråla allt annat är hopp. Men det skulle jag ändra på.

Omar och Ogge kom springandes mot badrummet när dem såg vad som hänt tog Omar det fortaste han kunde fram sin iPhone och ringde 112. Man såg hur stressad han var då han höll på att tappa mobilen varje liten vändning han gjorde. Efter bara några få minuter hörde man en ambulans utanför lägenheten. Snart var dem som jobbar i ambulansen uppe i lägenheten och la upp Tindra på en bår. Min söta lilla Tindra. Eller min kanske hon inte var. En person som tydligen hette Malin stannade och frågade oss frågor om vad som hände efter att ambulansen åkt iväg. När hon var klar med alla frågor var det min tur att fråga henne något.

"Kommer hon överleva"
"Vi vet inte än hon slog i huvudet hårt och har förlorat mycket blod du kan följa med oss och va med henne nu om du vill" svarade Malin. Hon lät konstigt nog både irriterad och medlidande.
"Ne, tack jag stannar här" svarade jag och ångrade mig precis efter.
Varför sa jag att jag inte vill följa med jag vill ju vara hos Tindra. Hon är döende och jag bara lämnar henne. Är jag seriöst dum i huvudet eller??!!

Jag gick in och la mig på sängen och kände att den var alldeles blöt. Tindra måste har gråtit mycket. Vad var det som hade hänt? Jag låg och tänkte på sängen när jag kom på att jag kunde ju ta bussen in till sjukhuset där Tindra låg. Jag gick ut till Omar, Ogge och Oscar.
"Vi måste ta bussen in till sjukhuset där Tindra är" säger jag bestämt. Alla nickar men ser tveksamma ut och börjar gå ut mot hallen. Vi sprang ner till bussen som vi visste gick ganska snart. Det gick en buss typ en gång var femte minut så snart kommer det väl en hur som helst. Till min förvåning hade det börjat mörkna ute. Det var nästan helt svart ute. Jag hade alltid älskat mörker så länge man känner sig trygg men just nu hade jag så mycket att tänka på.

• Framme på sjukhuset •

"Vi vill träffa Tindra" sa Ogge till hon i receptionen.
"Vänta" började receptionisten. Hon skrev något på sin dator och fortsatte.
"Hon får inte ta emot besökare, hon mår för dåligt det är bara en liten chans att hon överlever. Just nu ligger hon dessutom på operation. Vi skulle tipsa er om att åka hem och sova så kan vi kontakta er om hon vaknar"
"Vi stannar" svarade jag bestämt och gick in i väntrummet.

Jag kände hur tårarna rinner ner för kinderna. Kommer inte Tindra överleva???? Jag måste få lära känna henne.