Självmord | F.S

N I O

~~ Tindras perspektiv ~~

Ingen kom och hälsade på mig inte ens Felix... Mina föräldrar hade fortfarande inte gjort ett ända litet försök för att hitta mig och på nått sätt kändes det nästan bäst så. Lika mycket som jag ville att de skulle älska mig och behandla mig bra ville jag att de skulle hålla sig borta om de inte tänkte göra de. Visst hade de lämnat fler hotfulla meddelande och andra tecken men polisanmält eller nått sånt hade de antagligen inte ens tänkt på. Allt de ville var ändå att plåga mig så vem fan bryr sig egentligen. Det som gjorde ondast var att jag inte hört nått från Felix, Oscar, Omar eller Ogge på över en vecka. Jag vet att vi inte känner varandra och att jag än så länge inte gjort ett speciellt bra intryck. Men på något sätt kändes de som att de var min ända chans. Fast jag verkar ha haft fel... de verkar ju inte direkt bry sig de heller. Jag är helt enkelt ett hopplöst fall. Konstigt nog verkar Albin, Jakob, Oliver och Dante vara de som bryr sig mest. Antagligen inte på ett bra sätt men de har ju liksom skrivit typ 30000 gånger och frågat hur jag mår och vart jag är. Jag förstår ju dock baktanken med det. På min mobil hade jag fått mer notiser än jag fått i hela mitt liv innan. Jag öppnade mobilen och gick in på Instagram bläddrade förbi några bilder men hittade inget viktigt, bara massa bilder på folk som var ute och festade eller liknande. Då helt plötsligt fick jag ett sms som fick mig stelna till av skräck.

Jakob 16.12
Haha till och med Felix Sandman dissar dig när han insåg hur jävla misslyckad och idiotisk du är!! Du är så jävla ful och idiotisk. Fet är du också!! Träffa aldrig mer honom och gör du det kommer din syster, han och hans jävla kompisar råka riktigt jävla illa ut. Såg honom senast men någon på kafét där din syster jobbar. Blir inte särskilt svårt att skada någon av dom! Glöm dom för alltid så låter jag de vara ifred //Din allra snällaste.

Hade detta varit ovanligt hade jag nog börjat gråta men det gick inte nu, jag hade vant mig. Samtidigt som allt jag ville var att träffa honom så förstod jag att det aldrig skulle gå. Han hade aldrig brytt sig bara gjort ett försök till att jag skulle få lida lite till. Han insåg snabbt hur....

"Ursäkta men jag måste kolla hur du mår" började sjuksköterskan försiktigt. Måste?? Det ordet förstörde hela meningen och mitt humör. "Vi har bestämt att du ska få chansen att prata med en psykolog om du vill en gång i veckan ett tag framöver med tanke på hur du verkar må.... men du måste självklart inte. Hur som helst så kommer du få åka hem ikväll. Finns det någon du vill att vi ska ringa"

"Jag vill inte prata med någon psykolog" nästan skrek jag ut. "Och så länge ni inte kan få tag i Elina så vill jag inte att ni ringer någon heller."

Jag kände ilskan bubbla inom mig. Som om en psykolog skulle kunna hjälpa mig. Skulle inte tro de va, Nee precis. Sjuksköterskan tog snabbt några tester och försvann sedan ut ur rummet så fort som hon kunde.

Klockan fortsatte gå och nästa gång jag kollade på den var den redan 19.32. Jag kollade igenom Instagram en gång till och den här gången hade det faktiskt hänt nått. Felix och hans band hade haft en spelning som nästan precis slutat och de hade lagt ut en bild på Instagram där de hade med alla fans i bakgrunden. Alla såg så glada ut. Det fick mig att känna mig varm inombords  på nått sätt.

-Heej får jag störa dig?? Frågade samma sjuksköterska som innan och jag nickade bara lite försiktigt. "Vi har fått tag i Elina som bodde på ett hotell här i närheten och hon är nu påväg hit. Du får lämna sjukhuset när du vill. Jag följer dig ut till väntrummet."