Självmord | F.S

T O L V

~~ Ogges perspektiv ~~

Vi stod där längre med armarna runt varandra och jag kände hur min tröja sakta blev blöt men jag kunde inte bry mig mindre, allt jag ville veta nu var hur allt hänt och vem det var som ville göra henne nått sånt.
"Du vet att du kan prata med mig om allt va?? Inklusive vad som har hänt" sa jag försiktigt och drog försiktigt ett finger över hennes stypmärken. "Och jag är ledsen för att jag blev sur med det där med drama Queen och allt, men du är sjukt bra på att ljuga" fortsatte jag och all skam sköljde äter mig som en gigantisk våg. Hur kunde jag varit så dum att jag gick på det?? Det lät ju faktiskt inte som det intryck jag fått av henne men när världen set ut som den gör just nu så blir man ju i och för sig väldigt paranoid. Jag släppte försiktigt kramen och kollade rakt in i hennes underbara ögon. Jag ser hur hon kämpar för att hålla tårarna inne.
"Det är okej att gråta" försöker jag tyst och hon brister ännu en gång. Jag står bara kvar i någon sekund och kollar på henne. Hur fin hon faktiskt är när hon gråter, jag har nog aldrig sett någon som lyckats med det innan. Plötsligt hör jag hur någon öppnar dörren in till toaletten och jag drar snabbt in Tindra i ett av båsen.
"Ogge är du här??" Det är Felix som precis kommit in. Jag ska precis svara när jag känner ett finger över mina läppar som jag förstår är Tindras. Jag kollar förvånat på henne men bestämmer mig för att vara tyst tills han tillslut lämnat rummet.

Vi är tysta ett tag innan Tindra öppnar sin mun.
"Om jag säger vad som hänt måste du lova att inte berätta för någon" jag nickar försiktigt som svar. "Inte ens Felix, han får verkligen inte veta... Han skulle döma mig så grovt och de andra killarna också. Du också antagligen men du förtjänar ju en förklaring nu" trotts hur allvarligt situationen är kan jag inte låta bli att le.
"Jag lovar att inte säga till någon men jag tror inte att killarna skulle döma dig och jag kommer absolut inte göra det" Det där kan ha varit en liten lögn för skulle hon säga att hon gjort de på sig själv skulle jag ha såååå många frågetecken men jag ska verkligen försöka förstå.
"Säg inte så innan du hört vad jag nu ska säga" Jag kollar förvånat på henne. Vad kan vara så fruktansvärt illa. Jag kollar snabbt ner på klockan och set att både hon och jag började för länge sedan men man måste prioritera här i livet. Jag låser försiktigt upp båsets lås och fortsätter leda henne in i närmaste grupprum som jag kommer ihåg med tanke på att jag varit här några gånger.
Vi sätter oss på varsin stol mitt emot varandra med bara några centimeter mellan våra knän. Kanske hon berättar för mig nu...

~~ Tindras perspektiv ~~

Ska jag berätta?? Kommer han verkligen förstå?? Vad blir bättre av att han vet?? Antagligen inte så mycket men det kan väl kanske vara värt ett försök...
"Det var mina föräldrar...." får jag tyst ur mig samtidigt som jag sänker blicken till marken, jag vågar inte se hur han reagerar.... Tänk om han känner att jag förtjänar det, vilket jag nog gör. Det är inte synd om mig, har aldrig varit och kommer aldrig vara...
"Vet du vad?? Det här är bara dumt. Visst mina föräldrar behandlar mig åt helvete, jag har blivit våldtagen fler tal gånger, jag har självskadebeteenden och jag blir mobbad men det är ju inte direkt något jag inte förtjänar så det är lugnt, det är det verkligen och du ska inte behöva leka psykolog här för mig. Lev ditt liv istället, ha kul, satsa på din karriär. Allt det där kommer gå mycket bättre för dig om jag inte lägger över mina problem på dig."  Får jag ur mig, starkare än vad jag någonsin sagt något. Snabbt reser jag mig upp så att stolen välter och skyndar mig snabbt mot dörren. När jag inser att jag precis berättat mer för Ogge än vad jag gjort för någon. Ingen vet allt det här om mig... Ingen. Jag lägger ena handen på handtagen, torkar bort några tårar innan jag springer ut i korridoren oh bort från skola. Jag hinner dock inte långt innan jag inser att jag ännu en gång inte har någonstans att ta vägen.

~~ Ogges perspektiv ~~

Jag skyndar fort efter Tindra när hon springer förbli. Jag kan inte förstå att hon klarat sig genom allt det där. Ingen människa förtjänar att gå igenom det där och framför allt inte hon. Plötsligt öppnar någon en dörr framför mig och jag blir tvungen att tvärnita.
"Var har du varit?? Du skulle ju bara gå på toa!! Och varför är du helt anfådd för?? Vi behöver ju jobba" Precis då ser jag Tindra passera runt hörnet. Jag kollar upp och ser att det är Omar som pratar med mig.
"Men...." försöker jag men kommer inte på något bra utan tvingas följa med honom in i musiksalen.

"Kan jag iallafall bara få skicka iväg ett sms innan vi börjar??" Börjar jag och allt jag får som svar är en sur blick från Felix, om han bara viste sanningen. Då skulle det inte vara såhär. Snabbt tarjag upp mobilen och börjar skriva för att det inte ska ta för mycket tid.

Jag 09.43
Ingen ska behöva gå igenom allt det där❤️Du och jag måste prata senare så du kan väl skriva när och var vi ska träffas så ser jag till att vara där👌🏻Du kan gå hem till mig om du inte har någon annanstans att vara... Jag bor huset bredvid Felix på sjätte våningen, nyckeln ligger under mattan❤️där är du alltid välkommen👌🏻jag lovar att du är 100% välkommen 🏠känd dig som hemma och glöm inte att allt kommer att lösa sig😘det ska jag se till

Jag skickar snabbt iväg det och vi börjar sedan öva men allt mitt fokus ligger någon annanstans och jag tror inte jag lyckas sätta en enda ton rätt.
"Vad är det för fel på dig idag Ogge?? Du har nog påriktigt satt två toner rätt sen vi kom hit. Du har ju aldrig haft problem med det här innan så vad är det som har hänt som inte vi vet" Jag kan höra på Felix röst att han är riktigt irriterad nu mem jag kan verkligen inte tänka på det som enligt de är rätt sak för tillfället.