Självmord | F.S

T I O

~ Felix perspektiv ~

Jag vaknade med världens huvudvärk och inget minne av dagen innan. Kan jag snälla någon jävla gång lära mig att inte dricka så mycket. Jag öppnade försiktigt ögonen och märkte snabbt att mina kläder var utspridda över hela rummet och det var inte mitt rum heller. Trotts att det inte var ljust gjorde de lilla ljuset så att jag snabbt ville stänga ögonen igen men jag hade inte så mycket val jag var tvungen att ta mig här ifrån. Jag ville för det första inte vara här när vem de en var som just nu låg bredvid mig vaknade. Till och med jag fattar ju att jag bara försöker komma bort från alla tankar om Tindra. Jag vet inte ens vart hon är, jag har ingen aning och jag borde inte lämnat henne. Jag samlar snabbt ihop mina kläder samtidigt som tårarna bränner i ögonen. Jag vill hem, till min säng, där jag har spenderat all ensam tid sen allt med Tindra hände. Bara där kan jag släppa ut allt och bara vara. Jag öppnar försiktigt dörren, smyger ut och stänger den snabbt igen. Ingen verkar vara vaken så jag skyndade mig förbi alla sovrum och ner för trappan. Plötsligt känner jag någon gå rakt in i mig, eller det kanske var jag som gick in i den. Jag vet inte och känner inte att de spelar så stor roll just nu.

~Tindras perspektiv~

Ogge hade redan imorse hämtar mig en ipred och vatten. Med tanke på vad jag drack igår så var det nog inte konstigt att jag känner såhär. Hela jag bultar och jag har den sjukaste huvudvärken någonsin. Det är dessutom typ svarta fläckar i hela mitt synfält och allt är allmänt suddigt. Hade bara haft mina ögon öppnade i ca 20 sekunder innan jag stängt dem igen men ändå. Dock kommer jag iallafall ihåg allt som hände igår så det var inte direkt som att de löste något av alla mina problem. Konstigt nog ångrade jag inte vad jag gjorde igår för då hade det känts helt rätt vilket det fortfarande gjorde. Jag hade dock under natten fått flashbacks från det värsta som någonsin hänt mig som nu spelades upp om och om igen i mitt huvud. Allt var totalt kaos, jag som så många gånger försökt glömma det och nästan lyckats och sen efter den här natten kom allt tillbaka. Hade jag inte varit så full hade jag aldrig klarat av det men på nått sett fick alkoholen mig att fortsätta och inte tänka så mycket. Jag borde ha polisanmält första gången det hände men efter alla hot vågade jag inte. Aldrig att jag skulle vågat.

Efter en stunds tänkande lyckades jag resa mig upp ur sängen och samla ihop mina kläder som jag sedan satte på mig. Jag tog min mobil utan att öppna den innan jag tog ett djupt andetag för att sedan försöka smyga mig ut till Ogge som inte längre var kvar i rummet. Men direkt när jag kom utanför dörren lyckas jag springa in i någon eller om det var den som sprang in i mig, inte fan vet jag och jag är inte på humör för att ta reda på det heller utan plockade snabbt bara ihop alla mina saker som jag tappat och var på väg att fortsätta gå.

"T-tindra" stammade personen fram samtidigt som jag kände blicken från personen bränna. Jag hade hört rösten förut men det var säkert bara någon av alla idioter till killar från festen igår. Jag kollade upp och kände direkt en rysning genom kroppen. Felix. Det var en ny slags känsla och konstigt nog verkade han ha en extremt orolig blick. Jag funderade en stund innan jag fick tillbaka känslan från sjukhuset när han aldrig kom och hälsade på.
"Mhm" var det ända jag lyckades få fram.
"Hur är..." var det ända han hann säga innan allt inom mig bara rasa. Jag skakade snabbt på huvudet för att skaka bort tårarna.
"Kom inte här och låsas som att du bryr dig helt plötsligt. Du brydde dig inte när jag var på sjukhuset de sista dagarna. Kan dock inte säga nått annat än att jag förstår dig. Jag hade gjort likadant för jag förtjänar inte dig. Inte alls faktiskt. Jag är för att vara ärlig inte värd nått. Nått jag aldrig kommer förstå är varför du räddade mig den där kvällen, aldrig. Du brydde dig inte heller igår på festen när du gick upp med Elina. Du kan få vilken jävla tjej du vill slösa inte din tid på mig" det sista nästan viskade jag fram innan jag vände mig om för att springa därifrån. Min kroppskontroll just nu var ungefär lika med 0 och innan jag kom ut ur huset hade jag säkert varit nära på att ramla minst 100 gånger. Jag bara sprang och sprang för att komma bort från allt. Jag såg knappt nått och mitt huvud värkte något sjukt men jag kunde inte stanna. Först när jag kommit fram till en skog stannade jag och satte mig ner mot ett träd. Tårarna bara rann och rann och jag visste egentligen inte varför. Först nu tog jag upp min mobil och såg sms Ogge skickat tidigare.

Okänt nummer 10.14
Förlåt jag var tvungen att gå...är verkligen ledsen det var verkligen ingenting du gjorde. Jag hoppas du mår okej nu och att du vaknat i lugn och ro. Är det nått du behöver eller om du bara vill prata eller ses är det bara att ringa eller sms så kommer jag direkt. Kram Ogge❤️

Jag var snabb med att lägga in hans nummer i kontakterna och kunde inte låta bli att le lite innan jag svarade.

Jag 14.56
Tack så mycket för allt Ogge. Du är bäst❤️Jag lovar att inte störa om du har mycket att göra. Kram❤️

Jag insåg då att jag inte har någonstans att ta vägen. Jag vill inte hem men jag vill ännu mindre till Elina och någon annan har jag inte för Ogge tänker jag inte störa. Så det var bara att försöka ta sig hem...

Väl hemma hann jag inte ens till mig så kallade rum innan jag kände två händer runt min hals
"Vart har du varit?" Hör jag mammas röst skrika på mig. Jag sväljer hårt innan jag mumlar ett tyst förlåt. Hon trycker hårdare runt min hals och jag känner hur fula blåmärken jag kommer ha imorgon. Hon vänder mig om och jag känner hur det bränner till på kinden innan jag faller ihop på marken av ett slag i magen. Och då hade allt bara börjat....