My Magcon Boy With Blue Eyes

kapitel 2

Andreas position
jag sackade när jag gick hem. dels för att jag frös och för att jag hade ont. när jag kom hem låg inte pappa kvar på soffan. mitt hjärta började bulta snabbare. jag klarar inte av mer stryk. jag skyndade mig in på mitt rum och låste.
jag hörde grova bankningar på dörren efter en stund. jag gick nervöst bort till dörren och öppnade den. pappa drog ut mig ur rummet och tog ett hårt grepp om min arm. han skakade mig och slog mig.
som ni kanske märker så pratar vi inte så mycket. han slår mest mig sen låser jag in mig på mitt rum sen är jag där hela dagarna. pappa har inte alltid slagit mig. det började när mamma blev sjuk. han skrek på mig att det var mitt fel. sen några månader efter så dog mamma och det var då pappa började dricka. jag har alltid varit lite utstöt men det var inte så stor grej då.
nästa dag i skolan
jag tog försiktigt ut mina saker från mitt skåp och gick mot klassrummet. när jag skulle runda hörnet gick jag in i någon. jag föll till marken och tappade alla mina saker.
"se dig för" jag tittade på personen som också hade trillat. Nash! han reste sig upp och sträckte ut handen att jag skulle resa mig upp. jag samlade ihop alla mina saker och tog hans hand. han drog upp mig och min tröja drogs upp. han tog tag i min arm och rullade upp tröjan mer. han kollade på mina sår sen på mig.
"är det därför du alltid har långarmade tröjor?" jag drog tillbaka min arm och skyndade mig där ifrån. jag gick in i klassrummet och satte mig på min plats. efter mig kom Nash in. han tittade mot mig. jag tittade ner i marken och pillade med mina naglar. Nash gick bort till sin plats. han viskade något till Cameron. han började le och tittade mot mitt håll. jag sjönk längre ner på stolen. jag förstår mig inte på Nash. han är snäll ibland och jätte elak ibland. på rasten var allt som vanligt jag försökte undvika Cameron och dem. jag hade lyckats hittills. jag satt på en gunga och böjde på benen samtidigt som jag hade fötterna gruset. jag hörde inte att Cameron Taylor och Sammy kom bakom mig. Sammy tog tag i mitt hår och drog mig baklänges ner från gungan. dem slog spottade och kastade sand på mig. någon drog av mig mina skor. alla reste sig upp och sprang iväg. nu orkar jag inte mer! ingen gillar mig jag har förlorat allt, min pappa vill säkert döda mig... jag sprang barfota iväg från skolan. klipporna jag brukade va på låg inte så lång ifrån skolan. jag sprang upp till toppen. jag lutade mig över kanten och lätt vinden få tag i mitt hår. tårarna rann ner från mina kinder och jag tog ett djupt andetag och skulle hoppa.

"vad gör du?" jag vänder mig om och såg Nash. han tar några steg närmre mig. fattar han inte eller. han har sätt mig bli slagen två gånger, jag har märken på mina armar efter att jag skar mig, och nu försöker jag ta liver av mig!
"vad tror du!" skrek jag med en darrande röst.
"och vad löser det?"
"allt jag får komma till min mamma, pappa behöver inte oroa sig för att jag finns mer och Cameron blir sysslolös!" han rynkade på ögonbrynen och tog några steg närmre. han tog tag om min arm.
"snälla gör mig inte illa" skrek jag och kämpade i mot.
"och varför ska jag det?" han drog mig in till kanten och jag satte mig på en sten och började gråta ännu mer.
"för att alla gör det, ingen gillar mig!"
"jag har märkt det!" sa han och kramade om mig. jag skakade sjukt mycket. det var is kallt och det hade börjat regna.
"kom.." jag reste mig upp och följde med honom. vi gick till ett stort vitt hus. han gick in i trädgården och jag kom lite efter. han tog upp ett par nycklar och låste upp dörren in till det enorma huset. vi gick in och upp på antagligen Nashs rum. han tog fram ett par Adidas byxor och en champion hoddie. jag gick in på toan och tog av mig mina genom blöta kläder och sen klädde jag på mig dem rena kläderna. allt var för stort men det fick duga. när jag kom in i rummet igen satt Nash på sängen och kollade Twitter. jag satte mig bredvid honom och tog upp min mobil. han tittade upp från sin mobil.
"varför tycker ingen om dig då?"
"du om jag visste det då skulle jag ändrat det som var fel direkt!" han nickade och log.
"jag gillar dig i alla fall!" hans leende smälte mig totalt.
"jag gillar dig också" han log och kollade ner i mobilen igen. jag kollade på klockan lunch rasten är slut om 20 minuter.
"vi borde nog gå tillbaka till skolan nu" sa jag.
"vill du det då?" jag nickade säkert och vi reste oss och gick ut i hallen.
"mm Nash, jag har inga skor!" han kollade konstigt på mig.
"och vart har du dem?"
"Cameron tog dem!" han suckade och letade fram ett par svarta vans.
"detta är min lillebror Hayes" han kastade dem i min famn.
"blir han inte sur då??"
"knappast han använder dem aldrig." jag nickade och snörade på mig dem. i skolan gav alla mig konstiga blickar. vid mitt skåp stod Cameron och Taylor. när jag kom fram kollade dem konstigt på mig.
"vad?" jag kollade förvånat på dem. Nash kom bakom mig.
"hahaha Nash har du sätt vad hon har på sig?" skrattade Cameron. Nash puttade back mig och gick emot Cameron. han puttade lite på Cameron och sa: vi måste snacka! Cameron nickade och dem gick iväg en bit. jag hörde inte vad dem sa men jag anade att dem pratade om mig. när dem kom tillbaka nickade Nash mot Cameron.
"vi vill....vi vill je dig en chans!" han tittade ner i marken. jag tror han skämdes lite.